Fråga till demenssköterskan

Då och då under mitt yrkesverksamma liv har frågan kommit upp om hur man skall bemöta dementa personer i en viss situation. Nu är det dags att ställa den i detta forum befolkad med åtminstone en person som nog har ett bra svar.

Vad jag tänker på är den vanliga situationen, då den demenssjuke alldeles uppenbart pratar om sådant som varit och själv tror sig leva på den tiden, ofta för väldigt många år sedan. Det kan t.ex. vara den gamla kvinnan, som är oroad över att barnen ännu inte kommit hem, eller som måste gå för att det är dags att mjölka korna.

Min fråga är kort och gott följande. Skall man spela med i den dementes föreställningsvärld eller skall man så varligt som möjligt försöka uppmärksamma den demente om hur ologisk hans eller hennes påståenden är? Är det fel att t.ex. påpeka att vederbörandes far eller mor omöjligen kan leva, eftersom de då skulle vara åtskilliga år äldre än 100 år eller att det var 20 år sedan den sista kon såldes?

Är det överhuvudtaget möjligt att ha ett i alla lägen klart handlingssätt eller måste ens val av bemötande väljas från fall till fall? Jag kan tänka mig en dement mycket väl skulle kunna känna sig ytterst kränkt av att bli upplyst om "korna har sålts" utan att vederbörande har fått veta det. Att även dementa personer är individuellt olika tror jag mig veta liksom att graden av demens också är det. Jag är även medveten om att man nuförtiden kan skilja på många olika typer av demens.