Oförglömlig cykeltur

Som ofta när vi är på resor hyr vi cyklar. Den cykeltur vi gjorde i San Fransisco i fjol är särskilt minnesvärd.

Efter att hela mitt liv ha hört talas om Golden Gatebron hade jag nu möjligheten inte bara att se den på nära håll utan också cykla över den. Det var något alldeles extra. Längs båda sidor av bron finns gång- och cykelbanor som är flera meter breda. Beroende på tiden på dagen hålls endera den norrgående eller den södergående cykelbanan öppen. Vår cykeltur gick norrut den aktuella morgonen och varade i stort sett hela dagen.

Sedan vi nått den norra sidan, valde vi att göra en stor runda västerut för att sen återkomma till bron på vägen hem. Trots att vi nogsamt höll oss till den skyltade cykelleden hamnade vi till sist i ett mycket besvärligt område. Då hade vi en bra stund kämpat oss fram via en tämligen trång och backig led med tät vegetation på ömse sidor. De sista 200 metrarna var så branta att vi med nöd och näppe, trots hyfsad kondition, knappt orkade ta oss upp gående.

Längst upp i backen, där vi fortfarande sån en cykelmärkt skylt som pekade mot Golden Gate, stod en liten pick-up med två leende parkvakter. Av dem fick vi veta, att vår cykelled och fortsättningen på den var mycket svårframkomlig och dessutom avsedd för vältränade cyklister med mountain bikes. Hyfsat tränade var vi som sagt, men mountain bikes hade vi definitivt inte. Inte heller hade vi vatten med oss, svettiga och törstiga som vi var i den stekheta solen med minst 30 graders värme.

Vi råddes vända om och skulle då tämligen snart komma fram till en asfalterad väg, som skulle ta oss direkt till Golden Gatebrons norra brofäste. Den sista uppförsbacken var så brant, att vi inte kunde cykla nerför den, eftersom en inbromsning ledde till låsta, hasande fram- och bakhjul.

Om jag inte missminner mig, så orkade vi inte gå ut och äta utan köpte hem litet "fast food" till hotellrummet i stället.