Varför bloggar jag?

Av och till ställer jag mig själv frågan vad som är skälet till att jag ägnar mig åt detta bloggande. För mig räcker det inte bara med att enkelt konstatera att det är roligt.

Nu tycker kanske många att mina skäl för att ägna mig åt bloggandet borde jag med fördel behålla för mig själv. Den misstanken till trots tänker jag nu helt öppet utlämna mitt eget försök att analysera orsaken bakom detta för mig tämligen nya intresse. Möjligen finns det fler, som funderar över samma sak, när det gäller deras eget bloggintresse.

Svaren på följande frågor skulle kanske kunna ge mig den förklaring jag ännu inte är helt säker på:

· Är bloggandet bara en del i min strävan att få det ’arbetslösa’ livet som pensionär att gå?

· Gör jag det bara som ett sätt att få folk att ’lyssna’ på mig, något som vårt samhälle tenderar att göra i minskad grad på folk som lämnat sitt yrkesverksamma liv?

· Är det kanske en släng av någon slags svårundertryckt narcissism jag lider av, som ger mig tillfredsställelse att få se mig själv med namn, foto och text publicerad och åtkomlig för hela internetvärlden?

· Eller vill jag bara med mina briljanta, smarta, rättstavade och träffsäkra texter försöka få folk att fatta vilken fantastisk människa jag är och som samtidigt är helt befriad från varje spår av skrytsamhet och totalt humorbefriad?

· Beror bloggintresset kanske bara på förtjusningen över att för en gångs skull alldeles själv få bestämma tidpunkt för publicering, rubrik, text och eventuell illustration till inlägget och inte som vid t.ex. insändar- eller debattinläggsskrivande vare helt beroende av VK?

· Kan det bara vara det rena nöjet i och behovet av att få formulera mig i skrift, som gör bloggandet så roligt för mig?

· Eller är det mitt medfödda behov att uppkäftigt och ouppfostrat ha en möjlighet att protestera över sådant jag läser, ser och hör, som gör att bloggen roar mig så mycket?

Själv kan jag inte avgöra, vilken eller vilka av ovanstående frågor som skulle kunna vara svaret på mitt bloggintresse. Däremot är jag övertygad över att folk som känner mig litet närmare med lätthet skulle kunna ange skälet (-n) bakom mitt bloggande. Tänk vad kul det skulle vara om någon av dessa kunde ’offra’ några minuter i en ärligt skriven kommentar och därmed hjälpa mig att förstå varför bloggandet ger mig så stort nöje. Det går ju att kommentera helt anonymt (anonymt för mig, men inte för VK).