Jans ’bonusförsvar’

I dag läser jag Jan Nilssons förtydligande kommentar beträffande hans tidgare inlägg om bonusar. Det känns mycket bättre nu och nu kan jag t.o.m. hålla med honom, vilket i och för sig inte är så ovanligt.

Innan jag läste Jans kommentar, läste jag Dagens Nyheter. Tillgången till den är en av de skattefria förmåner som ingår i det här barntillsynsjobbet. Huvudledaren har rubriken ’Borgs kluvna tunga’ och hade ett innehåll, som det var mycket lätt att helt skriva under. Jan må ursäkta, men för ett ögonblick tänkte jag att Jans inlägg nog bara var ett försök att i förväg mildra vad som komma skulle av kritik mot Anders Borg, ’regeringens stora tillgång’, som DN skriver. Den ’svårborttagna fläck’ som han fått på sig i och med sitt dubbla budskap tvättas dock inte bort så lätt.

Förstår jag nu Jan rätt, så menar han att det på fler ställen ute i arbetslivet, borde finnas någon slags morot som ger valuta utöver den fasta lönen. Där håller jag helt med, dock med reservation för farliga jobb, där ’begreppet sakta och väl, slår ingen ihjäl’ i stället borde få råda. Om jag går till mitt gamla jobb i kommunen, så vet jag att man försiktigt närmar sig tanken om att lönen inte bara skall bestämmas av titel och tjänsteställning.

Men att nå det målet torde ligga åtskilliga år fram i tiden. Fortfarande är det annat än prestation som styr. Jan, som också är kommunalpolitilker, har här en viktig uppgift. Och hans tal i den här frågan kommer definitivt inte att komma från en ’kluven tunga’. Men tar du upp frågan med personlchefen, så är jag övertygad om att han anser att så redan sker. Och han borde ju veta kan man tycka…

Tal med kluven tunga är f.ö. en av de mest osympatiskt tänkbara sätt att beskriva någons tal, anser jag. Och det säger ’regeringsorganet’ (ett av dem) om regeringens i många avseende viktigaste minister! Är inte det illavarslande, Jan? Eller är det bara ett hälsosamt tecken, ett bevis takhöjd m.m.?