Att svara i sin frus ställe

I söndags var det den internationella kvinnodagen, som väl inte gick alla helt förbi. Nyss lade jag på luren efter ett kort samtal från en kvinna, som inte föreföll vara särskilt väl insatt i kvinnosaksfrågan, eller som åtminstone missat en del av dess budskap.

Kvinnan ifråga, helt obekant för mig, ville tala med min fru. Jag upplyste henne om att hon inte skulle hem förrän vid 18-tiden. Då frågar hon mig om hon fick tala med henne då. Mitt svar blev direkt, att det kan ju inte jag svara på och att det ju helt var hennes sak för henne själv att avgöra. Mitt svar gjorde henne förstås aningen generad och förhoppningsvis påmind om att kvinnor i dag nog helst vill svara för sig själva och inte överlåta det till sina män.

Samtalet avslutades i all vänlighet. Jag lovade henne att hon fick ringa igen senare i kväll och hon önskade mig en trevlig kväll.