Slumpmässiga möten 7

Vid genomgång av några bilder i datorn fann jag en som har en ganska märklig bakgrund och som är ett ytterligare bevis för hur liten världen ändå är.

För några år sedan köpte Peggy en bodhrán, som är en slags trumma som bl.a. används när irländsk musik spelas. Inköpet gjordes i Lansing, Michigans huvudstad, i Michigans kanske största affär (Elderly’s) med instrument och andra tillbehör för musiker. Trumman togs sedan hem till Sverige som ett andra handbagage.

Något år senare skulle vi åka till Dublin. Under den research som Peggy gjorde före den resan, hittade hon ett ställe i Dublin, där man kunde ta en snabbkurs i bodhránspelande. Hon bokade genast en lektion via internet, även om hon var långt ifrån okunnig om hur en bodhrán skall användas.

Så kom så dagen då vi tillsammans uppsökte stället för lektionen. Läraren granskade Peggys bodhrán och fann den tämligen OK vad gällde utförande och kvalitet. Han kunde också förvånat konstatera ytterligare en sak.

Peggys bodhrán var nämligen tillverkad i den instrumentverkstad som fanns i samma hus som lektionen hölls! Efter en lång resa fram och tillbaks till Michigan, USA, befann sig nu instrumentet åter i sitt ”fadershus”! Är inte detta i det närmaste oslagbart som slump betraktat? Kanske är jag en alltför blödig person, men inför sådana här händelser går en rysning genom kroppen på mig.

Den här texten finns på insidan av trumman:

”WALTONS REAL IRISH BODHRÁN
made with goatskin and birch by Waltons 2-5 Frederick St., Dublin, Ireland”