”Skrynkeldans”

”Skrynkeldans” eller något i den stilen tror jag en del litet elakt brukar kalla pensionärsdanserna där hemma. I går kväll besökte vi något liknande. Hur tillställningen bäst skall benämnas för att motsvara något svenskt kan vi inte komma på.

På ett sätt liknade den våra logdanser men på andra sätt inte alls. Där fanns t.ex. inte en tillstymmelse till berusade personer eller ens någon som luktade alkohol. Medelåldern var mycket hög och det hela liknade av den anledningen mer än vanlig svensk pensionärsdans. Jag såg ingen under 50 så själv kände jag mig riktigt ung med mína ynka 67 år på nacken.

Vad sedan musiken beträffade, så fanns hela tiden ett band med olika instrument. Dansgolvet var nästan hela tiden fullt. Olika danser förekom, allt från square dance till stilar som jag inte alls kände igen, vilket inte säger så mycket, eftersom jag inte dansar något alls själv. Musiken som spelades var huvudsakligen countrymusik.

Då och då steg bandet åt sidan och olika enskilda och troligen lokala förmågor gavs tillfälle att spela och sjunga. Det var i det sammanhanget som Peggy och hennes väninna Nancy sjöng och spelade sina två sånger. Alla lyssnade extra skärpt, eftersom deras framträdande föregicks av en presentation av ’Peggy Sjostrom from Sweden’. Många visste vem hon var sedan i fjol. Andra trodde säkert att hon var en äkta svenska. En man i publiken sa t.o.m. till henne att hennes amerikanska var så bra (underförstått jämfört med min).

Mest imponerande var det dock för mig att studera de dansande. Bortsett från deras olika dansstilar var de också så olika i andra avseenden. En del var t.ex. ordentligt uppklädda emedan andra såg ut att komma direkt från jobbet hemma på farmen, dock i rena och hela kläder. Dessvärre kunde jag även se flera av dem, såväl kvinnor som män, som skulle må bättre och leva längre, om de hade kunnat göra sig av med åtskilliga kilon av sin kroppsvikt. Ingen av dem såg ut att klä sig för att dölja sina enorma magar eller frikostigt uppbyggda ”butts”.

Flera av de dansande såg så gamla ut och hade så uppenbara problem att röra sig i takt med musiken, att de sannolikt hade bott i någon av våra särskilda boendeformer, om Sverige hade varit deras hemland. Jag har f.ö. sett många exempel på hur riktigt gamla människor ser ut att klara sig bra utan såväl hemtjänst som särskilt boende. Om det beror på brist av sådana saker eller på annat, är dock svårt att avgöra.