Inte bara språket…

Det är så mycket mer än bara språket, som skiljer sig åt mellan Sverige och USA. Det är kanske inte värt en bloggtext men ändå kanske värt att nämna för de som är intresserade.

Först vill jag betona att Sverige här står för de delar av Västerbotten som jag känner någorlunda och USA står för Michigan som jag känner bäst av USAs alla 50 stater. Många av skillnaderna gäller med största säkerhet för hela USA. Jag kommer att kort beskriva några av skillnaderna utan någon djupare ananlys.

SOPHÄMTNINGEN är sak för medborgarna att helt klara själva, d.v.s. den obesörjs inte av ”kommunen”. Man måste själv beställa den hos någon av de många entreprenörer som finns att tillgå.

BEGRAVNINGSPLATSERNA ligger inte alla i anslutning till kyrkor och är i de flesta fall helt privata. En del av dem har med tiden fått en inte särskilt rofylld placering, eftersom de med tiden har omringats av industribyggnader och andra mindre rofyllda byggnader.

”MOMSEN I BUTIKERNA” är inte inräknad i det pris som anges vid varan ute i butiken utan tillkommer (fortfarande som en överraskning för mig) först i kassan. Den webbkamera som jag köpte i går visade sig därmed kosta 6 % mer än vad jag hade väntat mig.

KRUKVÄXTER I FÖNSTREN förekommer inte alls. Om det beror på att fönstren här saknar fönsterbräden eller på något annat, vet jag förstås inte.

PARKERINGSPLATSERNA är nästan alltid enormt stora och utrymmet på dem för varje enskild bil är så stort att man utan problem för det mesta kan öppna bildörren på vid gavel utan att riskera sin egen eller den intillstående bilens lack. Parkeringsavgifter är i det närmaste helt obefintliga.

STOPPSKYLTAR OCH TRAFIKLJUS är det gott om. Vid många gathörn måste man alltid stanna och den som först stannat är den som sedan får köra vidare. Om teoretiskt fyra bilar stannat samtidigt, är det alltid någon av förarna som med sina händer visar i vilken ordning de olika bilarna får köra. Detta fungerar otroligt nog riktigt bra.

Vid vissa trafikljus är det helt OK att köra vidare trots rödljus via en högersväng så länge ingen trafik kommer från vänster förstås.

FOTGÄNGARE känner sig helt trygga i gatuvimlet, men bara så länge de inte vill nå den andra sidan av gatan. Markerade övergångsställen med stoppljus saknas nästan alltid i mindre samhällen, även om de genomkorsas av en fyr- eller sexfilig väg. Man måste med bestämda steg försöka korsa vägen efter att åtminstone trafiken från vänster fått en tillfällig lucka. Jag måste dock medge, att bilisterna här i gemen ser ut att ändå visa stor hänsyn till oss fotgängare.

CYKLISTER ser man inte så ofta här. Vill man titta på cyklar, så måste man besöka några av de mest välförsedda varuhuskedjorna. När man ser det stora utbudet där, men knappast någon ute i användning, blir man förstås litet brydd.