Pappas moped

Hukande över styrstången, medvind och utförsbacke nåddes en toppfart på dryga 30 km/tim

Mina första mopedkilometrar kördes på en Huskvarna Novolett. Även då gällde 15 år som minimiålder för att få köra moped, men min olovliga körning är preskriberad i dag.

Vi bodde i Västerås, Vännäs, i början på 50-talet. Pappa jobbade som anläggningsarbetare vid bygget av Pengfors kraftverk. Bil hade vi inte. Han cyklade till och från jobbet i ur och skur med unikaboxen fastsatt på pakethållaren. Någon extra motion efter arbetsdagens slut behövde han inte. Inga passande bussar gick den vägen och ekonomin tillät inte mopedköp och förstås ännu mindre bilinköp.

Men så hände det, som pappa hade hoppats länge på. Han vann 1 000 kronor på en penninglott. För de pengarna köpte han en moped av den sort som bilden visar. 50 ccm stor var motorn och 0,8 hästkrafter hade den. Man kunde använda den som en vanlig cykel. En kilrem i stället för kedja drev den framåt. Motorn stängde man av genom att öppna ”pysventilen” (dekompressionsventilen) på cylindertoppen.

Än i dag skäms jag litet smått, när jag erinrar mig att jag någon dag då och då lyckades få honom att lämna mopeden hemma och i stället cykla till jobbet. Han såg bort från det faktum att jag inte var 15 år men uppmanade mig att bara köra runt på gårdsplanen. Jag minns att toppfarten inte var så lätt att nå där, så nog blev det några hundra meter även på den allmänna vägen genom byn.

Förlåt mig för det, pappa och tack för att du insåg vilken höjdare det var för mig att få köra den!