”Så där brukar de inte se ut…”

Inget kändes naturligare än att låta det gästande barnbarnet bestämma vad lunchen skulle utgöras av. Han beställde en mycket komplicerad maträtt, som hans nära 68-årige farfar aldrig förr hade lagat till.

Nu finns ju kokböcker och erforderliga ingredienser tillhör som bekant baslivsmedlen i ett hem. Spännande blev det i alla fall och hela proceduren följdes med största intresse av den lille, som t.o.m. i ett skede erbjöds sig att vispa äggen. Ett erbjudande som tacksamt togs emot.

Vid åsynen av den första och helt trasiga pannkakan blev den spontana kommentaren: "Så där brukar de inte se ut". Det visade sig dessbättre snart att utseendet inte spelade någon roll alls på aptiten.

Glad och med stärkt självförtroende lyckades jag till sist att grädda de två sista pannkakorna lagomt bruna och farmförallt hela.