Inte BMW precis…

Den här sortens fordon är vädigt vanlig på Beijongs gator och används för såväl person- som godstransporter. Längs bak kan två personer sitta tämligen bekvämt.

Under våra tre flygturer inom Kina kunde vi med stor behållning ta del av en dagstidning på engelska. Där läste jag bl.a. en artikel om den enorma spännvidden mellan de nyrika och alla de fattiga miljonerna kineser.

Jag minns speciellt några siffror om BMW, som under årets första sju månader hade minskat sin försäljning globalt med 19 %. Exporten till Kina hade däremot ökat med hela 26 %. Bland de dagligen 1 500 nyregistrerade bilarna är uppenbarligen några även av märket BMW.

Under en kvällspromenad hamnade vi på en gata, där det fanns stora affärer i påkostade byggnader som sålde Lamborghini och Ferrari. Samma kväll gick vi in i ett stort varuhus med allt i skimrande marmor och enbart varor från de allra dyraste märkena. Längs gatan fanns även luxuösa butiker som skyltade Rolex och andra superdyra klockmärken och världberömda modehusprodukter.

Medelinkomsten i Beijing är 3 000 yuan, vilket är aningen mer än 3 000 kronor. Många tjänar kring 1 500 kunde guiden berätta för oss. De rika är uppenbarligen väldigt rika men där tycks skillnaden mellan rik och fattig vara extremt stor, vilken den ju också är i andra kapitalistiska länder.