Återfall

Dagarna för litet drygt ett år sedan, när min tid som pensionär började, var nästan alla nästan tröstlöst tråkiga. Så småningsom kom jag över den känslan och lyckades fylla mina dagar med såväl meningsfyllda uppgifter som enbart underhållande.

I dag känns det om jag fått ett återfall av dessa dagars tristess. Det som behöver göras utomhus är redan avklarat. Två dagar med långa promenader har orsakat obehag från en stortå. Godemansuppgifterna är inne i en period, när det inte är så mycket att göra med dem heller.

Motorcykeln är för länge sedan undanställd och avregistrerad. Städning inomhus kan vänta några dagar till. Senioruthyrning AB i Umeå vill fortfarande inte nyttja mina tjänster.

Ute är marken vit av rimfrost. Himlen ser ut att lova solsken. Kanske klär jag mig för en sista cykeltur, innan det blir dags att ställa undan cyklarna inför vintern.

Så vad sjutton skall jag annars ta mig till? Några matcher Betapet blir det förstås. En tur till affär’n blir det också för inköp av diverse dagligvaror.

Att tycka synd om sig själv är ingen bra utgångspunkt inför en ny dag. Även om jag just nu litet otacksamt gör det, så inser jag mycket väl att jag sannerligen inte bör göra det. Allt det goda i mitt liv övertrumfar tristessen som jag känner i dag.

Det känns som om jag behövde skriva detta, för att komma till just den slutsatsen. Dagboksanteckningar var ju f.ö. också något som VK angav som syfte med det bloggutrymme som man erbjöd.