Väntans tider

En hel dag alldeles ensam och här sitter jag nu och väntar på att Peggy skall komma hem från jobbet.

I kväll behöver jag inte hämta henne i Vännäsby, så vitt jag förstår. Den buss som hon vanligen brukar komma med, när hon arbetar kvällsskiftet, gick genom Vännäsby. Men i kväll torde den väl komma här förbi.

Inget ont har också något gott med sig. Det stämmer för mig i kväll.

Jag tror ändå att jag väntar med kvällsfikat.  Ett sådant måste vi ha, så att vi då får tid att summera vår dag för varandra. Vem vet, kanske måste jag hämta henne på brattbysidan av den försvagade bron.