Gode mäns villkor

Efter att nu ha varit god man ungefär ett år, har förstås några funderingar kring detta dykt upp.

Först vill jag säga att jag trivs med de uppdrag jag har fått. Det beror främst på att jag som en förbrukad kraft på arbetsmarknaden i och med dessa uppdrag ändå känner att jag kan göra nytta. Uppdragen har också känts lätta att handha tack vare det fina stöd och samarbete jag haft med kommunens överförmyndare.

Många som hör att jag har uppdrag som god man har svårt att dölja sin nyfikenhet över den ekonomiska delen av saken. De frågar därför hur mycket jag tjänar på dem. Alla ser inte ut att tro mig, när måste medge att jag ännu inte riktigt vet, vilka regler det är som gäller. Det av den enkla anledningen att jag ju inte tagit uppdragen med syftet att tjäna pengar utan bara av ett intresse få göra nytta för dem som behöver god man.

Det enda jag säkert vet är att direkta kostnader som jag haft blir ersatta antingen av kommunen eller av huvudmannen, d.v.s. den som har god man. När det gäller ersättningen för själva arbetsinsatsen tror jag att den till en del bygger på överförmyndarens bedömning från fall till fall av uppdragets komplicitet.

Att vissa uppdrag kan vara tämligen komplicerade har jag märkt. Utbildning för mig som ny god man har jag därför känt att jag då och skulle ha behövt.

Äntligen har en inbjudan till en sådan utbildning kommit. I kväll kommer den att hållas i Umeå tillsammans med andra kommuners gode män. Jättebra tycker jag, men…

Nu känns det ändå som om ekonomin i sammanhanget betyder något även för mig. Vi inbjuds till 3½ timmes utbildning på kvällstid. "Ersättning" för den tiden kommer att vara kaffe/te och smörgås. Resersättning betalas. Kommer man inte trots att man anmält sig debiteras man 200 kronor.

Jag skulle vilja veta vilka andra kommunala förtroendemän, med vilka detta uppdrag kan jämföras, som gladeligen skulle ställa upp på dessa villkor.

Ändå – jag ställer gladeligen upp på denna mycket efterlängtade utbildning. Men jag tycker, som framgår av detta inlägg, att värdet av att ha kunniga gode män borde vara något som samhället borde vara beredd att också betala för. Detta inte minst mot bakgrund av man ibland läser om gode män, som omedvetet (kanske även medvetet) begår allvarliga fel i sin roll som gode män.