Att inte lyssna till kroppen

Att lyssna till olika signaler från sin kropp har vi lärt oss att vi skall göra. Det är dock inte alltid så lätt, har jag funnit.

Av olika anledningar tycker jag om att ta en långpromenad på förmiddagen. En av anledningarna är helt enkelt att jag har litet tid över varje dag som måste förbrukas på någonting annat än bara stillasittande inomhus. Sedan lär det ju också vara nyttigt med motion.

Men så var detta med kroppens och dess olika signaler. Jag "hör" dem men har så himla svårt att lyssna till dem, d.v.s. rätta mig efter dem.

Kanske borde jag lyssna bättre. En så banal plåga som en ömmande stortå känns dock inte viktig nog som anledning att avstå från promenaden. Om jag åtminstione visste, vad det är i tån som inte är som det ska, skulle jag kanske ändå välja vila. Podager har jag uteslutit, dock utan provtagning. Nageltrång är det inte heller. Jag tror att det helt enkelt rör sig om ett rent hårdvarufel efter en mindre olycka för några år sedan.

Jag struntar i tån även i dag och tar snart en promenad. Efter ett par kilometer känns det som om endorfinet gjort sitt och det onda känns inte längre.

"Ring P1" kommer som vanligt att underhålla mig under promenaden.