”Så länge som möjligt”

I alla år har jag ställt mig frågande till politiker som med adress direkt till de äldre lovar dem ett fortsatt boende "så länge som möjligt" i den invanda miljön. Begreppet "så länge som möjligt" låter så tryggt och fint, om man inte närmare funderar över dess mycket inexakta innebörd.

Av egen erfarenhet vet jag att väldigt många äldre har svårt att lämna sitt vanliga boende, sin lägenhet eller sitt hus, för att flytta till s.k. särskilt boende. De föredrar att leva vidare med det som omgivningen ser som brister i det boendet och vägrar därför att flytta till ålderdomshemmet eller liknande.

Länge har olika politiska företrädare siktat in sig på den gruppen äldre och högtidligen lovat att de skall få bo kvar i det ordinarie boendet "så länge som möjligt". I vart fall har de med det betydligt vagare uttryckssättet sagt att de skall "arbeta för att det skall vara möjligt".

Men alla som funderar litet längre på vad som "så länge som möjligt" egentligen står för inser lätt att det egentligen inte säger något alls. Det borde förstås betyda ett boende i hemmet fram till dödsdagen.

För det första vem är det som avgör att när det inte är möjligt längre att bo kvar i det gamla hemmet? Är det den gamle själv och hans oroliga anhöriga eller är det socialtjänsten?

Som vanligt är detta en ekonomisk fråga för kommunen och landstinget. Det är alltså där som beslutet ytterst tas om gränsen mellan det möjliga och omöjliga har överskridits. Det görs självfallet utan inblandning från de politiker som "lovat" att den gamla skall få fortsätta att bo i sitt hem.

Egentligen skulle det kunna vara möjligt att sköta den som verkligen vill bo kvar hemma så länga han lever. Det enda som sätter käppar i hjulet för det är den ekonomiska verkligeheten.

Tänkande och ärliga politiker, som det faktiskt gott om, borde framgent ändra sitt löfte till de äldre och bara lova dem att få bo kvar hemma "så länge det är ekonomiskt möjligt.