Räddad till livet för att sedan dödas

Den tragiska dödsskjutningen på militärbasen i USA, ger mig anledning att fundera litet över det för mig helt oacceptabla dödsstraffet, som ju är särskilt vanligt i Texas.

Majoren och tillika psykiatern som sköt 13 och skadade 30 personer (jag har inte kolla de senaste siffrorna) blev själv svårt skadad. Han togs om hand och ges nu bästa möjliga sjukvård liksom de övriga skadade. Att bara låta honom dö på platsen hade förstås varit helt inhumant.

Nu väljer man i stället att i möjligaste mån få honom presentabel inför USA:s rättsväsende, så att han då kan få den enda tänkbara domen, d.v.s. dödsstraff. Sannolikheten för det ökar förstås eftersom de militära lagarna troligen gör alla andra straffalternativ otänkbara.

Jag tillhör definivt dem, som inte kan acceptera dödsstraffet. Vid sådana här tillfällen ställs det hela på sin spets, tycker jag. När "samhället" först nära nog dödar en person, kurerar denne för att sedan döda honom på riktigt, blir det inhumana i dödsstraffet särskilt uppenbart.

En annan fråga i sammamnhanget är vad som händer om man bara lyckas rädda livet på läkaren, men att han aldrig kommer att kunna tala eller meddela sig på annat sätt med omvärlden. Döms han ändå, ohörd skulle man kunna säga, till döden?