Vuxet galenskap

SÅ SER EN SLAKTMASK UT

Gamla bilder på Facebook upplagda en tidigare grannens son, påminde mig om följande händelse.

I mina tidiga tonår gjorde vi något, som då kändes riktigt kul men som i dag känns tämligen farligt och dumt. Luftgevär hade vi alla och K-pistpatroner hade vi också. Sådana var lätta att hitta i snön på våren efter militärövningarna i Rönnbäck.

Pojkar i den åldern gillar smällar. Vi kom på att man kunde balansera en K-pistpatron på mynningen av det laddade luftgeväret, lyfta geväret rakt upp och sedan avfyra det. Luftgevärskulan fick patronen att explodera med en härlig knall. Den farliga kulan från patronen föll till marken.

Självklart såg vi till att ingen av oss fanns i närheten med tanke på eventuellt splitter från den sprängda patronen. Den som höll i luftgeväret höll det så högt som möjligt och träffades därför (?) aldrig av något splitter. Den teorin visade sig senare inte hålla.

Detta är bakgrunden till vad som hände 25-30 år senare. Då var jag en vuxen, ansvarskännande tvåbarnpappa och en betydligt "klokare" människa. Hemkommen från en helnykter midsommaraftonskväll hos grannen fick jag för mig att mitt i natten skjuta av några K-pistskott enligt samma metod som den ovan beskrivna. I dag undrar jag förstås varför.

När jag kom in från altanen, upptäckte min fru hur en fem-öres stor blodfläck sakta spred ut sig på min T-shirtförsedda bröstkorg. Ett splitter från patronen hade gått genom tyget och in i huden men lyckligtvis stannat mot bröstbenet! Obegripligt är det än i dag.

Nästa dag kom grannens son, Kidde, på besök. Jag la mig mig golvet och berättade vad som hade hänt. Samtidigt sprattlade jag litet med armar och ben för att dramatiskt visa hur det var att bli "skjuten".

Då säger Kidde (Per Kidman) helt lungt och inte särskilt imponerat av skådespelet på köksgolvet:

"Så där sprattlar Jonas grisar också, när de blir skjutna med slaktmasken."

Jag återkommer med berättelsen om mitt besök på akuten den midsommarnatten, ett besök som sannerligen hade sina poänger.