En hel del tid ägnades i går åt att fixa flygbiljetter till och från Arlanda inför vår kommande resa till USA. Det visade sig inte vara så lätt.

Vi kommer hem den 12 juni kl. 15.00 och jag kan inte hitta något flyg Arlanda – Umeå senare den dagen.

Däremot finns ett stort urval samma eftermiddag/kväll från Bromma till Umeå med Malmö Aviation.

Helt fel upptäckte jag senare. Det går inga flyg från Bromma heller, men för framtiden kan det ändå vara intressant att få veta hur man bäst tar sig dit från Arlanda. Ta en taxi för ca 500 råder mig min son.

Men hur tar man sig enklast (d.v.s. utan att behöva åka via City) till Bromma? Tacksam för tips.

I dagens VK beskriver KD:s Maria Larsson och Gunilla Tjärnberg tre lagändringar som regeringen föreslår. Det finns ingen anledning att betvivla partiets och regeringens goda intentioner när det gäller de (oss) äldre.

Jag kan dock inte låta bli att hänga upp mig på en punkt. Om det grundar sig enbart på mitt "petimetriska" sätt att läsa eller om det gör det på min erfarenhet från äldreomsorgen får andra bedöma.

Jag citerar från artikeln:

"För det andra införs en bestämmelse om att den äldre personen, så långt möjligt skall kunna välja när och hur stöd och hjälp boende, hemtjänst och lättåtkomlig service ska ges."

Vilken skillnad mot nu skulle det göra, om det i särskilda bestämmelser skrivs in att den gamle personen "så långt möjligt" skall kunna välja? Ingen alls vill jag påstå. Jag tror nämligen inte att det i dag finns någon inom äldreomsorgen som inte i varje enskilt fall så långt möjligt försöker tillgodose inte bara behovet som den äldre visar upp utan också den enskildes egna önskningar.

Det är bara det att det nu, såväl som efter att det nya lagförslaget antagits, inte kommer att vara den äldre personen som ytterst avgör vad som är "möjligt". Detta kommer även fortsättningsvis att avgöras av biståndsbedömaren, som i sin tur begränsas av de resurser som vid varje enskilt tillfälle finns tillgängliga.

Missionshuset i Brån är nu sålt. Hela försäljningen riskerar nu att bli polisanmäld. Säljaren, Bråns Kristliga Ungdoms- och Missionsförening känner sig dock helt lugn.

På föreningens årsmöte presenterades de fyra spekulanter, som var beredda att betala det pris som föreningen hade satt på huset. Årsmötet hade att ta ställning till dessa och huvudfrågan blev om försäljningen skulle fortsätta via budgivning från de fyra intresserade.

Sedan årsmötet bestämt sig för att avstå från att försöka trissa upp priset ytterligare, tittade man närmare på vad de fyra intresserade avsåg att använda huset till. Man fann då att en framtida användning av huset som ateljé, som en av de fyra avsåg att använda det till, var mest tilltalande.

I går ringde en av de fyra. Han var mycket upprörd och hotade också att göra en polisanmälan. Det var inte möjligt att få honom att inse, att det stod ägaren helt fritt att sälja till vem som helst och till det pris som ägaren själv bestämt.

Det påstådda manipulerandet hos moderaterna i stockholmstrakten ökar inte förtroendet för det partiet. Handlar det om röstköp? Eller är det bara ett "smart" sätt att plussa på ett minskande medlemsantal?

Än vet vi inte hur stort det hela är, men redan nu kan man på vad som hittills framkommit ana att detta nog är en mycket besvärlig fråga för moderaterna så här nära valet.

Och alla de som redan sedan tidigare har ett mycket svagt förtroende för vad våra i "förtroende" valda politiker håller på med, torde bli stärkta i sin tveksamma inställning till politiker i allmänhet.

I höst blir det en mera "vanlig" turistresa, eftersom vi funderar på Cypern.

Kinaresan i höstas får nog betecknas som mindre vanlig. Vad sägs om Cypern, förresten? Finns det mer än bara sol och bad och lata dagar att ägna sig åt där?

"Frysta relationer" tror jag är ett begrepp som är tillämpligt enbart på relationer mellan människor. En händelse i går kväll i kombination med de kärvande bromsoken, har på ett sätt ändå fryst min relation till vår vanligtvis så tjänstvilliga bil.

Efter spelningen på Harrys i går blev min uppgift att från lokalen för spelningen skjutsa hem tre musiker, en gitarr, en ganska skrymmande cajon, en bodhran, ett stativ till Peggys hammered dulcimer samt en 3-4 bagar/påsar med diverse innehåll.

Vår Mazda 6 är tämligen rymlig med ett ganska stort bagageutrymme, så jag räknade inte med några problem att rymma allt. Dock visade det sig att låset till bakluckan inte gick att öppna, förmodligen beroende på isbildning i mekanismen.

Men skam den som ger sig brukar det ju heta. Efter att vi lastat sakerna via baksätet över den infällda hatthyllan samt placerat ett och annat instrument i famnen på passagerarna, kunde hemfärden lyckosamt genomföras.

Det var bevisligen is i låset som omöjliggjorde ett normalt ilastande av instrument m.m. Med litet varmluft från en varmluftspistol i dag är nu allt ok igen – tills vidare åtminstone.

OM JAG HADE EN VOLVO SKULLE DESSA OK PASSA

Bromsmedicin är vad jag nu behöver, men dessbättre handlar det inte om att bromsa en begynnande demens.

I stället är det vår relativt nya Mazda 6 som behöver behandling för sina bromsar. Precis som för den förra Mazdan verkar det som om bromsokens rörelser in och ut från bromsskivorna begränsats allt mer och mer för att nu alltid vara lätt pressade mot dem. Att byta bromsok var f.ö. den enda åtgärd som den förra Mazdan behövde trots sina 22 000 mil.

Nu hoppas jag förstås, att man på verkstaden lyckas få de båda bakhjulens ok att röra sig normalt igen, så att det hela stoppar med enbart byte av bromsklossar.

I morgon skall bilen in på verkstaden i Vännäs för åtgärd. Utöver kostnaden oroar jag mig nu också litet över vädret i morgon. Efter som jag är "rädd" för att åka buss, tänker jag gå två gånger Vännäs – Brån. Åtta kilometer i -20 är litet gruvsamt. Måtte det bli något mindre kallt i morgon.

Vid sådana här tillfällen – men endast då – önskar jag att jag bodde i Vännäs i stället för i vår fina by, Brån.

Efter en lång promenad i det vackra vädret får jag en märklig och alldeles för tidig känsla av vår.

Det är svårt att riktigt avgöra vad det är som får mig att tänka på att våren är i antågande. Det kan inte bara vara solen och de allt längre dagarna.

Ett annat skäl att tänka på våren är att vi nu har köpt vår USA-biljett. De 7 maj bär det av. Undrar just om snön på tomten här hemma hunnit smälta bort innan dess. 

BILD FRÅN EN AMERIKANSK METODBOK FÖR LOBOTOMI

Jag såg att ett program kommer upp i TV, där man kommer att intervjua gamla lobotomipatienter. Jag träffade många sådana under mina år som mentalskötare och borde inse att tragedin kring många av dessa operationer inte är något att skämta om.

Trots den insikten gör jag det härmed ändå. Själv har jag aldrig varit i den situationen, där jag haft anledning att i verkliga livet använda meningen. Men så här kan man eventuellt säga i ett riktigt besvärligt läge.

"I either need a bottle in front of me or a frontal lobotomi."

Meningen "gör" sig inte på svenska. Därför får det bli på engelska.

För säkerhets skull ber jag nu alla som har tråkiga erfarenheter av lobotomi och även dem som har tråkiga erfarenheter av alkohol om ursäkt.

I morgon, lördag, spelar det irländska bandet O’grejdi Nua på Harrys igen. Kom och lyssna! Klockan 15.00 börjar musiken.

Egentligen var bandet Magic Connection bokat från 15.00 – 17.00 men de har på grund av manfall överlåtit första timmen till O’Grejdi Nua.