Att dö helt frisk

Alla vill vi väl lita på vår läkare, när han lugnande förklarar för oss att allt är OK. Varnande ord från en nära anhörig, lämnade med de bästa av avsikter, väckte ett minne hos mig, som jag gärna vill berätta om.

Händelsen härrör sig från den tid, när jag var föreståndare för ålderdomshemmet Vängården i Vännäsby. På den tiden gjorde en doktor från Vännäs vårdcentral regelbundna ronder hos oss. De biträdande föreståndarna och jag turades om att assistera läkaren vid dessa ronder. Vi tog också erforderliga rutindprover före och efter läkarbesöket tog vi eventuella prover som läkaren ordinerade.

Vid det här tillfället var det jag som assisterade läkaren. In till mottagningsrummet kom en av de boende, en till synes helt frisk man på dryga 80 år. Läkaren tittade på en del provsvar, tog blodtrycket, lyssnade på hjärta och lungor samt palperade mannens buk.

Efter ett kort samtal med honom kunde läkaren lugnande säga att mannen var helt frisk.

Med de glädjande orden lämnar mannen rummet men faller döende ner över tröskeln ut i korridoren. Där sitter ett antal andra äldre och väntar på sin tur att få bli undersökta.

Jag tar genast tag i hans ben och drar honom varligt in i rummet igen. Den unge läkaren ger sig direkt på att ge andningshjälp via mun till mun-metoden, tydligt besvärad av det faktum att den döde var snusare.

Det är nog fel att påstå att han dog helt frisk. Sant är det däremot att han dog i tron att han VAR helt frisk.

Vi som någon gång med oro i kroppen besökt läkare och fått ett lugnande besked har egentligen två saker att välja på. Antingen anstränger vi oss för att tro på vad läkaren sagt oss, eller så fortsätter vi för all framtid att oroa oss och söka andra läkare och begära mer och mer sofistikerade undersökningsmetoder.