Fy för sysslolöshet

Ännu en dag framför mig med en mängd olika uppgifter som väntar och alla känns de stimulerande och en t.o.m. spännande.

Jag trivs när jag på olika sätt känner att jag än inte helt förbrukad och att jag fortfarande kan göra nytta. Det har tagit mig halvannat år sedan pensioneringen att inse det.

Nu skall jag börja med den minst stimulerande och ännu mindre spännande arbetuppgiften, nämligen att köra igång med tvätten.

Vi hörs senare – om jag får tid förstås!