På Folkpartiets webbplats den 14 april 2010

Folkpartiet i Vännäs säger sig vara ett "Framtidsinriktat och lyssnade" parti och det stämmer möjligen, åtminstone till en del.

"Framtidsinriktat" måste väl deras information på den lokala webbsidan anses vara, när man redan nu annonserar kommande möten den 9 och 19 september.  Eventuella möten fram till dess säger man dockl ingenting om. Så illa kan det väl inte vara, att det är förra årets septembermöten man menar?

Ett "lyssnade" (skall förstås vara "lyssnaNde") parti säger man sig också vara. Det stämmer däremot inte alls utifrån de erfarenheter jag fått den senaste tiden.

För mer än en vecka sedan skrev jag till den kontaktperson som anges på webbsidan. Svaret har uteblivit och "lyssnat" till det jag framförde gjorde man inte. I och för sig är ju inte "lyssna" och "bry sig om" samma sak, förstås.

Min genomgång av kommunala partiwebbplatser och den positiva kritik jag framförde där har flera partier inte bara lyssnat till utan också tydligt brytt sig om. Så dock inte Folkpartiet.

(Bilden av medborgarhuset tog jag förresten för några år sedan och längst till höger på bilden skymtar t.o.m. med förra Mazda)

I dag har jag besökt byns äldste, Karl Lindström, som snart fyller 92. Det var en fin upplevelse.

Tänk den som finge vara lika alert som denne man och samtigt ha sitt sinne för humor kvar! Mitt ärende var att intervjua honom och sedan återge valda delar av intervjun på byns webbplats. Han håller som bäst på nu med att granska det jag skrivit. Där får nämligen inte finnas något som han inte står för. Om det är vi överens.

Att vara som han vid 92 vore en nåd att stilla bedja om.

En av vännäsbloggarna har öppet valt att välja politiskt parti och är också villig att arbeta inom det partiet för kommunens bästa. I ett blogginlägg visar hon hur klart hon ser på sin roll som både kommunalt anställd och politiker.

Hennes blogginlägg fick mig att titta tillbaks på den tid, när jag nominerades och även valdes som ledamot i socialnämnden. Det uppdraget hade jag i 12 år.

Då var jag föreståndare för ålderdomshemmet Vängården och hamnade alltså i min egen styrelse. Jag var oerfaren men det var inte mitt partis företrädare och inte heller det samlade kommunfullmäktige med dess ledamöter och chefstjämnsteman, kommunchefen, som formellt sett valde mig.

Den dåvarande socialchefen gillade inte valet. Såvitt jag förstått hjälpte han därför en kommunbo att överklaga valet av mig. Jag ansågs officiellt som jävig i alla frågor som nämnden hade att besluta i.

Det var jag självfallet inte. I kommunallagen kunde jag läsa mig till att en förvaltningschef inte kan sitta i sin egen ansvariga nämnd. En tid kände jag mig därför på samma nivå som just en förvaltningschef, även om jag ju så väl visste att det var socialchefen som var det och inte jag.

Länsrätten delade inte den klagandes åsikt om det olagliga att jag satt i socialnämnden. Jag blev därför kvar där och kvar blev även socialchefen trots sin bristande kunskap i kommunallagen.

Det var alltså inte i strid med lagen som jag hade mitt uppdrag. Många gånger ställde jag mig däremot frågan om det var särskilt lämpligt. Hur jag än ansträngde mig att hålla isär rollerna, så kändes det som om vare sig en del av mina kolleger eller en del av nämndens övriga politiker litade på mig.

Tillsammans med min kolleger fick jag stå till svars för politikernas beslut och försvara och även förklara dem. Många politiker föreföll tro att jag i sakfrågor var mer mina kollegers företrädare än mina väljares. Detta var stundom ganska jobbigt.

Ibland fick jag intrycket att det inte var bra att bland politikerna utöver en uppfattning grundad på ens politiska uppfattning dessutom ha en bättre kunskap i vissa sakfrågorna än de hade. Att så här i efterhand påpeka detta kan förstås tas som en ren oförsämdhet. Den risken tar jag.

Jag är helt övertygad om att Monica Wahlström (F) precis som jag kan komma att få uppleva "komplikationer" liknande de som jag mötte. Lika övertygad är jag om att hon kommer lyckas med att hålla isär sina roller som kommunal chef och kommunalpoltiker.

Thank you John and Nancy for opening the link to this blog. It’s just a test.

I have installed something called Google Analytics and I want to see if I can find something on the map of Michigan that indicates that you, John and Nancy, have been here.

Nu skall jag skriva ett brev till dem med en länk direkt till det här ovanliga blogginlägget.

Nog det ovanligaste trädet i Vännäsby, eller hur?

Jag tänker nu bara på dess form och inte om det är ovanligt eller ej i våra trakter. Är det en pelarasp, förresten?

Så många sätt att skynda på våren finns ju inte. Något utöver hjälp med snösmältningen känner jag inte till.

I alla år har jag, möjligen som ett uttryck för otålighet, med snöskoveln gett mig på det största snöhögarna på tomten. Helt klart påskyndas snösmältningen därigenom en aning. Så har jag gjort och samtidgt gladeligen stått ut med en och annan antydan från närstående om det onödiga i det i och för sig ganska tunga jobbet.

I år har jag en extra anledning att hjälpa våren. Den 7 maj lämnar vi landet för dryga fem veckor. De sista jag gör utomhus här hemma innan vi åker är att räfsa gräsmattan, alltså inte kratta (!) den. Potatisen skall också vara satt. Som det ser ut nu, är det svårt att tro att snön skall vara borta och underlaget tillräckligt torrt för räfsning.

Det kan tyckas som om vi valt fel tidpunkt för vår årliga USA-resa. Problemet är att vi inte kan åka tidigare, eftersom vi då tvingas lämna en ostädad tomt. Inte heller kan vi åka senare, eftersom gräsmattan kring huset i Michigan då är omöjlig att räfsa. Redan den 7 maj är i senaste laget med alla stora lönnlöv fastväxta i gräset.

Flygplan störtar, ett helt land sörjer liksom hundratals anhöriga till de omkomna och här sitter jag och oroar mig över en så banal sak som risken att inte kunna räfsa vår gräsmatta. Jag borde skämmas.

I går tog jag bort kupevärmare, isskrapa och snöborste från bilen. Dessutom lämnade jag den utanför garaget. I morse var de -3 och bilens fönster kräver isskrapa.

Detta får mig att komma ihåg något som hände för några vintrar sedan. Jag behövde en isskrapa men hittade den inte i bilen. I brist på isskrapa tog jag en kasserad CD med musik på. Den fungerade bra som isskrapa.

Några dagar senare fick jag en idé att prova skivan i bilens CD-spelare. Til min mycket stora förvåning fungerade den perfekt!

Trots den erfarenheten fortsätter jag som tidigare att hantera CD-skivor, som om det som finns på dem inte ens tål att man greppar dem på ett felaktigt sätt.

Enligt vår Bed & Breakfast-värd har nyckelpigan en särskild symbolisk betydelse i Nederländerna, eller åtminstone i Amsterdam.

Enligt hon är den en symbol för fred och antivåld. Där en olycka hänt, någon blivit dödad eller utsatt för allvarligt våld, händer att man målar en bild av en nyckelpiga eller bara sätter upp en bild av en sådan.

På kvällen samma dag som han berättade det, såg vi en stor nyckelpiga målad på trottoaren utanför en pub. Tack vare den information vi fått kunde vi ana vad som möjligen hade hänt där.

När vi i efterhand har pratat om detta fick vi ytterligare en påminnelse om skillnaden mellan brittisk och amerikansk engelska.  I England säger man "ladybird" och i Amerika "ladybug". Nog låter väl det amerikanska ordet bättre, eller hur?

Inte så sällan klagar man från de äldres håll över att så mycket nu för tiden måste skötas via internet. Då och då får vi ändå bevis för att även äldre kan använda internet, om de bara har mod att prova. Hampus Johansson heter han och är en f.d. tågmästare från Vännäs.

Jag har en mycket god vän, som snart fyller 83 år. Han har under senare tid pratat om att skaffa sig dator. Det är nu en tid sedan vi sist hade kontakt. I dag ringer jag honom och får då bl.a. veta att han numera är i full gång på internet!

Litet fördomar inser jag  nu att jag har om äldres förmågor och detta blev en total överraskning. Inte litet imponerad blev jag heller. E-post, Facebook och så förstås litet allmänt surfande är vad han håller på med denne yngling på i det närmaste 83 vårar!

Det finns tydligen politiska partier i Vännäs som lyssnar och tar till sig råd från sina presumtive väljare. Alla gör det definitivt inte.

Min genomgång av deras tämligen bristfälliga lokala information via webbplatser fick en del att reagera. Det känns verkligen skönt för mig som den vanliga väljare jag ju är.

Moderaterna var snabba med att tala om orsaken till att de inte alls har en webbplats ännu.

Kristdemokraterna reagerade som god tvåa och har nu uppdaterat sin webbplats och gjort den riktigt tilltalande. De tycks bry sig om vad som kommer till dem från vad de brukar kalla "verklighetetens folk".

Folkpartiet har ingenting gjort åt sin sida och heller inte besvarat ett e-brev i frågan som jag skrev till dem.

Socialdemokraterna ståtar på sin sida fortfarande med de "Kommande aktiviter", som redan har varit.

Vänsterpartiet har inget gjort åt sin inaktuella webbplats ännu.

Att det är på det här sätter är särskilt märkligt inför att val som detta, när det bland politiker numera talas så mycket om värdet med internet som informationskanal.

Men som min fru brukar säga: "Talk the talk is one thing, but walk the walk is another".