Cykeltur med överraskning

Nu är åter från en 2½ timmes cykeltur med en 20 minuters glasspaus inräknad. Cykelturen bjöd på något som nog måste ses som dagens höjdpunkt.

En dryg mil hemifrån ser vi plötsligt en postlåda vid vägkanten med den svenska flaggan målad i korrekta färger på dess båda sidor (vi ser förstås bara den ena). När vi stannar ser vi en skylt längre in på tomten som säger "Välkommen". Vi cyklar då fram till huset och där ser vi den lustiga parkeringsskylten och parkerar förstås där. Flaggan bakpå min cykel får tjäna som parkeringstillstånd.

Vi ringer på men ingen tycks vara hemma. Då går vi en sväng runt huset och ser då en gammal man (ett par tre år äldre än jag och därför alltså "gammal") en bit bort i ett uthus. Dit går vi och han frågar vänligt om det är något han kan hjälpa oss med. Även om har frågade på engelska frågade jag honom om han talar svenska, vilket han inte gjorde.

Vi stannade en bra stund och pratade med honom. Allan Otto Johnson är hans namn. Han är en andra generationens svensk. Hans farfar kom från Borlänge. Lustigt nog så hade denne Otto varit lärare i Coloma High School, där Peggy en gång var elev. Hans ämnen var dock inte de som Peggy läste. 

Kanske den märkligaste saken i vårt samtal var när han berättar att han tänker sälja av allt han har här och sedan göra en resa till Sverige. Han har barn här i USA och han har ingen kontakt med släktingar i Sverige. Ändå sa han att han kanske kommer att stanna i Sverige för resten av sitt liv! Det där med uppehållstillstånd verkade inte bekymra honom särskilt mycket.

En härlig cykeltur var det. Det enda som inte vara bra var att ingen av begrep att vi borde ha klätt oss i shorts och inte i jeans.