Flat tire

Gårdagens cykeltur slutade mindre bra. Händelsen är av den digniteten att den måste berättas :).

Efter ca 16 av 24 planerade kilometrar ropar Peggy bakom mig: "I’ve got a flat". För andra gången under vår tid tillsammans hade hon tydligen fått en punktering. Förra gången var det på Bjurholmsvägen några kilometer från Vännäs.

Solen sken från en klar himmel och det var varmt och skönt, so what, varför inte nu ta en långpromenad hem. Problemet var bara att vi hade en tid att passa och därför måste komma hem snabbare. Vi ringde i stället vår hjälpsamme granne, som efter en stund kom och hämtade oss i sin, för amerikanska förhållanden, så vanliga "truck".

Väl hemma tog jag loss hjulet och kollade slangen, som visade sig ligga dubbelvikt inne i däcket. Den var va 5 cm för lång för det 26" tum stora hjulet. Vi hade ändå några ären in till sta’n och tar därför med oss hela hjulet till Walmart, där vi köpte cyklarna.

På cykelavdelningen kunde dock inte den för tillfället tjänstgörande expediten hjälpa oss bland alla slangar med omväxlande tum- och centimeter storlekar. I dag klockan 11.00 arbetar han som kan. Vi åker snart dit för ett nytt försök.

Walmart är den varuhuskedja, som inte bara är känd för en dålig personalpolitik, utan också är en av de mest vinstgivande i USA. Man säljer cyklar där men har uppenbarligen inte slangar till dem!

Hur som helst, om jag är litet oljig om händerna, när vi ses nästa gång, så beror det på att punkteringen naturligtvis drabbade bakhjulet. Om det ändå hade varit framhjulet!