Lugnet före ”stormen”

Den lille sover och Peggy har åkt till jobbet. Nu har jag haft en litet stund alldeles för mig själv.

Hur har jag då utnyttjat den stunden fram till nu?

Det har blivit litet tidningsläsning, en par – tre e-brev har besvarats och en skrivelse till RLF har jag också hunnits med. Dessutom har jag sökt efter en del adresser och telefonnummer som jag behöver senare.

"Skrivelse" förresten, visst låter väl det mycket mera viktigt än bara ett brev? Och att dessutom skicka ett brev/skrivelse i ett kuvert med frimärke på, känns också så mycket mera seriöst.

När den lille, Linus alltså, vaknar vill han troligen ringa till sin pappa, som befinner sig i Arjeplogsfjällen med sin bror. Genom ett Facebookmededelande, vet jag att de var ute och fiskade ända till 4-5-tiden i morse. Jag måste därför försöka få Linus att avvakta några timmar med sitt telefonsamtal, för att inte väcka upp dem.

Det kan bli svårt eftersom det finns många telefoner i huset, som han kan ringa i smyg från. Telefonnumrets nio siffror minns han utan vidare.

"Stormen" som väntar får inte uppfattas alltför allvarligt. Men jämfört med tillvaron som ensam i huset undetr dagarna, så är det förstås litet åt stormhållet.

(Precis nu kom han in till mig och sömndrucken och "go" kröp han upp i mitt knä. Säg den som kan motstå något sådant!)