”Hör ni mig”?

Hur många har inte hört en föreläsare med hög och tydlig ställa den frågan till sina åhörare? Alltid finns det några som samarbetsvilligt svarar "ja". De sitter vanligtvis längst fram i lokalen.

Därefter avstår föreläsaren från att använda sig av den mikrofon som nästan alltid finns tillgänglig för honom eller henne

Sedan fortsätter han eller hon sin föreläsning med en röst avsedd för ett samtal med de människor som sitter längst fram i lokalen och dessutom har en bra hörsel. Jag utgär från alla som läser detta känner igen situationen.

Om jag jag nu skall fortsätta att klanka på föreläsare, vars uppgift jag varken har kunskaper eller mod för, så vill jag nämna ytterligare en sak som retat mig genom åren. Också den situationen torde vara välbekant för folk som ofta sitter på föreläsningar.

En bra föreläsare ber alltid åhörarna att ställa och t.o.m. avbryta den som föreläser i stort sett när som helst. Frågor ställs då ofta av människor som sitter långt fram och då inte med högre röst än att de uppfattas av föreläsaren.

Men när sedan föreläsaren svarar på frågorna, måste en stor del av åhörarna av svaret försöka räkna ut frågornas innehåll och det är inte alltid så lätt. Varför upprepar han eller hon inte frågan, innan svaret på den ges?

Dessa båda saker får mig alltid att undra, om föreläsaren själv aldrig har suttit som åhörare vid föreläsningar. Såklart han eller hon har det, men nog finns det goda skäl att undra.