En smärtsam ”skilsmässa”

Jag borde kanske inte skämta om den för de flesta så tragiska händelse som en skilsmässa innebär, men gör det nu i alla fall.

De senaste timmarna har jag ägnat åt att rensa bland alla "viktiga" och oersättliga saker som vi har i källaren. Det mesta av det är mitt, varför kände att jag kunde utföra rensningen ensam.

Några av sakerna har jag en längre tid insett nog bäst skullle platsa på sopdeponin vid Starrberget. Samtidigt har jag hyst diverse planer över vad jag skulle kunna göra med dem här hemma – bara jag skulle få tid över. Ingenting har dock blivit av det och i dag fanns inte längre någon återvändo.

Jag vet inte hur länge jag nu kommer att ångra mig och hur mycket jag kommer att sakna sakerna. Just nu känns det i alla fall väldigt tungt. Bilen är lastad och snart bär det av.

Datorn som jag köpte för dyra pengar med tillhörande fina men tjocka 19" monitor ligger snart bland annan elekronik. Jag fattar inte att den kostade nära tre gånger så mycket som den dator jag har i dag. Lastad i bilen för en sista färd finns också en superfin elektrisk skrivmaskin, som fungerar perfekt med sin "inbyggda skrivare. Jag minns hur glad jag blev, när jag fick den som present och kunde ställa unda min lilla Facit Privat.

För att nu inte tala om alla fina skjortor som snart ligger i containern "Brännbart" vid Starrberget! Några av dem kunde jag inte låta bli att prova, men bara för att upptäcka att de krympt (jo, jag vet, en mycket gammal vits).

Jag undrar förresten om jag vågar utgå från att ingen "snokar" i den kastade datorn med alla dess heta "hemligheter" och brev av varierande innehåll och karaktär. Kanske borde jag ha skruvat bort den och förstört den. Det får vara. Nu är det för sent.

Starrberget nästa" Dator, monitor, skjortor m.m. vila i frid och tack för all glädje och nytta ni gett mitt liv.