Tamara vs Ingemar

VK:s ansvarige utgivare, Ingemar Näslunds,"Svar direkt" på Tamara Spirics replik i dagens tidning tål att kommenteras, tycker jag.

Det hela handlar om Krister Olssons hot om investeringsstopp för sin del i Umeå, sedan väljarna valt att ge Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en klar majorttet i kommunen. Enligt honom var det främst Vänsterpartiets nya maktställning, som ligger bakom hans förtäckta hot.

Västerpartiets gruppledare, Tamara Spiric, sa sedan i media vad hon tyckte om Olssons utspel. Inget annat var att vänta. Det hon sa enligt VK:s artikel lät inte särskilt bra, vare sig för henne själv eller för Vänsterpartiet.

Vad hon egentligen sa till VK:s reporter, vet hon bäst själv. VK:s reporter borde också veta det. Inga andra vet det med säkerhet. I liknande fall brukar mediföreträdare triumferande hänvisa till att de "har allt på band" Det gör man inte nu, av någon anledning! Kanske kan man gissa vilken den anledningen är.

Den ansvarige utgivarens svar ges i tre delar.

1. Han överser generöst över att hon inte känner till vem som äger VK

2. Han regerar främst på att Tamara på ett ovärdigt sätt försöker tvinga VK att ändra ett korrekt citat

3. Han slår ifrån sig hennes synpunkter på hans person och allmänna uppträdande i frågan.

1. Verkligen generöst av den ansvarige utgivaren att acceptera att inte ens politiker vet allt om allt.

2. Jag är säker på att Tamara Spiric vet att ingen enskild person kan tvinga en tidning att skriva på ett visst sätt. Därför tror jag inte heller att hon försökte göra det. Hon ville bara bli rätt citerad.

3. Sedan var det detta med Ingvar Näslunds påstådda "arrogans". När jag för rätt länge sedan framförde en del s.k. konstruktiv på VK-bloggen, ringde han mig. Det jag främst minns från det samtalet var att han uppmanade mig att sluta blogga hos VK, om jag inte gillade bloggens utformning.

Den minnesbilden av Ingvar Näslund gör att jag till vidare fortsätter att tro på vad Tamara Spiric skriver i sin replik.