Morgonstund

"Morgonstund har guld i mund" heter det ju. De senare åren har jag fått åtskilliga bevis för att det också är så.

Jag har nämligen tagit för vana att stiga upp i stort sett samma tid som min fru, som stiger upp väldigt tidigt. Det måste hon för att hinna med bussen till sitt jobb. Åtminstone vill jag vara vaken och uppe i tid för ett morgonfika med henne, som jag f.ö. också ofta ställer i ordning för oss.

Åtskilliga är de morgnar, när jag bestämt mig för att återgå till sängen, sedan hon åkt, men så blir det aldrig, hur trött jag än kände mig när jag steg upp.

Dagarna har haft så mycket spännande att ägna sig åt och jag har sett hur mycket man hinner, om man börjar sin dag redan vid 6-tiden på morgnarna. Att t.ex. kunna sätta sig ner redan vid 9-10-tiden, efter att ha städat större delen av huset är rena njutningen. Det händer i och för sig inte SÅ ofta. Att ha andra saker gjorda redan vid den tiden är lika tillfredsställande för kropp och själ.

(Just nu fick jag en trötthetsattack, så kanske… Fem timmars sömn i natt blev kanske för litet, men det blev inte mer för min fru, som har en dag full med arbete på NUS framför sig. Det skulle ju nästan vara orättvist, om hon måste jobba och jag bara går och lägger mig för att sova vidare, eller hur?).

Jag tror att jag kör ett par Betapetomgångar, så försvinner nog tröttheten.