Inte på bettet

I dag är jag inte riktigt "på bettet", men blir det förhoppningsvis senare i dag.

Så här ligger det till. För litet drygt en månad lossnade en stifttand, som dock min tandläkare lätt kunde "cementera" fast igen. Visserligen uttalade hon en slags varning som gick ut på det kanske skulle hålla ett par år.

I eftermiddag tas jag emot igen tack vare ett återbud. Kommer tanden att kunna fästas igen eller kommer en ny att behöva "hängas upp" mellan de två intilliggande tänderna? Det är den stora frågan för mig nu.

En annan fråga är om Alvin, sonsonen, har tålamod nog för att vänta på tandläkarens åtgärd i farfars mun. I munnen skall han förstås inte vänta och inte heller i väntrummet. Jag har lovat honom att följa med ända i i behandlingsrummet.

Undrar just hur länge "garantin" gäller för en fastsatt stifttand.