Tanden i golvet

Det första jag hörde, när lämnade sängen i dag, var ljudet av något som föll i golvet. Det var stifttanden som ramlade ur munnen på mig.

Detta fick mig plötsligt att tänka på, vad som hände med den ursprungliga tanden för bortåt 60 år sedan. Det vill jag berätta nu. De som fått nog av att läsa om mitt tandstatus ombeds vänligen avbryta läsandet nu, om de nu ens öppnat inlägget förstås. Redan rubriken har säkert avskräckt många.

Alf, Göte och jag lekte hemma hos dem. Vi brottades vilt på golvet en kväll och när jag oförsiktigt kastade mig över Alf, som var äldst i gänget, vek han smidigt undan och jag dök i golvet med tänderna som "landningsställ". Då gick den yttersta fjärdedelen av tanden av. Sedan dess har den lagats några gånger och nu senast blev  en stifttand insatt och det är den som föll i golvet i morse.

Nu överväger jag att gå omkring med tandluckan i väntan på tid för bryggbygget. Jag får i så fall försöka inbilla mig att jag med min lucka är lika gullig som min sexårige sonson är med sin.

Jag träffade förresten Alf på Konsum häromdagen och om jag gör det igen skall jag naturligtvis ge honom skulden för den missprydande tandlucka som jag åtminstone i dag kommer att gå omkring med.