Vad tänker barnen?

Det fruktansvärda som hänt och fortfarande pågår i Japan väcker många tankar hos mig. Det gör det säkert också hos våra barn.

De allra flesta föräldrar har säkerligen mer eller mindre utifrån egen övertygelse i bästa välmening "indoktrinerat" sina barn till att tro att Gud är god, att han älskar sina barn, att han ser allt som händer på jorden och han dessutom kan bestämma över allt och alla.

Många barn har alltså fått den föreställningen med sig i livet. Långt ifrån alla av dem är för den delen troende men föreställningen om den gode och allsmäktige guden bär de ändå med sig. Många av de barn jag tänker på är barn i dag. Ännu fler av dem var en gång för länge sedan barn och upplevde trygghet i den barnatro som deras föräldrar gav dem. Till den gruppen hör jag bland många andra.

I mera vuxen ålder lärde vi oss också att vi inte skall döma andra, eftersom domen är hans, d.v.s. Guds.

Sverige är fullt av människor som även som vuxna på fullt allvar ser Gud som både god och allsmäktig och i besittning av rätten att döma. Allt han gör har ett gott syfte, tror man. Vad syftet är, skall vi inte ens undra över och ännu mindre ifrågasätta.

När vi nu som barn och f.d. barn försöker förstå varför denne vår allsmäktige Gud låter det som händer i Japan få hända, begriper vi ingenting.

Och de troende, som skulle kunna förklara Guds mening med det som hänt, är förhindrade att göra det, eftersom de nog knappast kan göra det utan att ifrågasätta det. Det får de ju inte göra, om jag förstått saken rätt.