Bara näst bäst

Under vårt besök i samekåtan på Gammliaområdet erinrade jag mig en händelse som inträffade för många, många år sedan. Det var inte precis det finaste minnet jag har av min svärfar.

Han hade besök av en annan same och de satt vid köksbordet och pratade om än det ena än det andra. Jag satt inom hörhåll.

De skvallrade litet om folk de kände på ett helt normalt sätt. Så säger svärfar något i stil med:

– Hon lyckades inte få tag på en lappojke utan gifte sig med en svensk.

Att han med det menade att hon fick lov att nöja sig med en "svensk" var alldeles uppenbart. Jag kände mig naturligtvis direkt träffad av hans konstaterande, men valde klokt nog att inte kommentera saken. Av hänsyn till honom ville jag inte göra det eftersom jag då säkert skulle ha generat honom ganska ordentligt.

Min svärfar, Arvid Kaddik, från Arjeplog fick nämligen också själv nöja sig med en svensk, en kvinna från Hälsingland som senare blev den bästa svärmor jag någonsin kan tänka mig..