Funderingar under cykeltur

Under min cykeltur till Umeå i går fick jag anledning att fundera litet över mitt eget beteende när jag är ute och cyklar.

När jag själv är ute och går eller cyklar uppskattar jag alltid att de som i hög hastighet skall passera mig ger mig en liten ringklockesignal. Det gäller förstås i första hand på smala cykelvägar, där man lätt kan bli påkörd om man vinglar till litet.

Jag inbillar mig naturligtvis att andra cyklister och gående också uppskattar en lätt signal från min ringklocka när jag skall passera dem. Men flera av dem som jag varnade på detta sätt hoppade skrämda nästan ur sina skor eller vinglade till extra mycket om de cyklade.

Några reagerade inte alls och förklaringen fanns att finna i deras öron, där troligen hög musik spelades via sladdar från något slag av "ljudmaskin". Det finns ju många sådana att välja på nu för tuiden som bekant.

Själv vill jag fortfarande få en lagomt hög omkörningssignal men vad andra vill är svårt att räkna ut. Om den bara skrämmer dem, så kanske jag skall låta bli att ringa.