9/11 i Brån

Så här på morgonen dagen efter konstaterar vi båda här hemma, att vi inte ångrar vårt val av TV-tittande före uteaktiviteter i det vackra höstvädret.

9/11 betyder nämligen något speciellt för oss, liksom för så många andra människor. Det utomordentligt väl disponerade och flera timmar långa programmet i TV 1 var värt att följa. Inte minst därför att det gav både Peggy och mig en vidgad syn på vad som hände och vad det sedan betytt för vår värld. Det blev också en påminnelse om hur 9/11 kunde ha påverkat vår oförglömliga resa hem till Sverige som ett par, om än fortfarande inte gifta.

Den 11 september 2001 var det ca två veckor tills vi skulle träffas på O’Hare i Chicago, stanna två veckor i Michigan och sedan tillsammans åka hem till Brån. Vi hade samordnat våra flygbokningar för resan hem. Jag satt i Brån med min biljett Umeå-Chicago och Peggy hade sin från Kansas City via Chicago till Umeå. Våra biljetter var bokade långt innan det obegripliga hände i New York.

Båda var vi givetvis oroade över risken att inte kunna nyttja våra flygbiljetter. En oro fanns förstås också över säkerheten i själva flygresan mot bakgrund av vad som hade hänt. Skulle Peggy förgäves få vänta på mig på O’Hare?

Viktigt för henne var förstås att hon i så fall skulle ställas inför en mängd problem. Allt hon ägde, förutom det som rymdes i hennes resväskor, var redan skickat till Sverige. Hennes bil var såld. Ingenstans hade hon att bo och för tillfället heller inget jobb, eftersom hon hade sagt upp sitt avtal med bemanningsföretaget. I det avtalet ingick också fri bostad. Att hon var arbetslös och bostadslös var en följd av vårt beslut att bo tillsamans i Sverige.

(Det jag nämner i ovanstående stycke, har Peggy senare berättat för mig också var något som skulle ha gällt, om jag överhuvudtaget inte skulle ha dykt upp, d.v.s. om jag hade ångrat allt eller råkat ut för en olycka)