I går kokade jag ett ägg, som var inhandlat i en ICA-butik och fann då följande:

ICA:s höns måste vara av ett annat slag än Konsums, eller så får de en äggvänligare kost än Konsumhönsen. Deras skal är klart tjockare och därmed hållbarare äggens som vi vanligtvis köper p å Konsum.

Detta måste tas med en nypa salt, precis som många som äter ägg gör. Än så länge handlar det bara om ETT ägg, vars skal alltså var tjockare än vad de jag är vad vid. Trots att just äggkokning tillhör de färdigheter som jag tillägnat mig genopm åren, händer det alltför ofta att mina ägg går sönder under kokningsproceduren.

ICA-ägget höll och gav vid skalningen en förklaring till detta.

I  New York oroar många sig över vad som eventuellt kan inträffa där i morgon. Jag oroar mig i stället över ett framtida val av inköpsställe för ägg. Skall jag överge Konsum eller fortsätta att utsätta mig för risken av sönderkokta ägg?

Vem kan ge mig svar på följande fråga angående ansvaret för de kommentarer som jag får på mina blogginlägg?

Jag antar att jag själv är ansvarig för det som sägs i de kommentarer som jag först läser och sedan "släpper ut" för publicering.

Men var ansvaret ligger för de kommentarer som kommer från andra bloggare och som därför publiceras med automatik, har jag inte riktigt klart för mig. Jag gissar att ansvaret för dem ligger hos VK:s ansvarige utgivare men vet inte med säkerhet att det är så.

Så otroligt tillfredsställande det känns att äntligen kunna utföra saker som en "sårad" tumme inte tillåtit i bortåt två veckor nu.

Normala och viktiga arbetsuppgifter har fått vänta. Andra mindre viktiga har hjälpligt kunnat utföras. Min fru bad att få städa i helgen, men jag tyckte att hon borde få ägna sina fridagar åt något trevligare.

Städningen är klar nu och det fullkomnar den tillfredsställese jag känner över så mycket annat i mitt liv.

Bara det nu slutar regna, så att jag kan ta itu med en del utomhusjobb som väntar….

Tummen tillåter äntligen jobb som städning.

Jag är mitt inne i det nu, så stör mig inte är ni hyggliga.

Den flitige och ofta kontroversielle bloggaren Lennart Holmlund hänger inte riktigt med. Men vem kan hänga med på allt?

Han har ända tills idag inte varit medveten om att bloggkomnetarer från andra bloggare publiceras direkt och utan möjlighet för honom att stoppa dem. Kanske beror det på att han, såvitt jag kunnat se, inte bryr sig om de kommentarer han får. I vart fall svarar han inte på frågor som ställs i en kommentar.

En viktig fråga i sammanhanget är den om vart ansvaret för de kommentarerna ligger. Är det rätt att tro att detta helt ligger hos VK:s ansvarige utgivare? Eller är det trots att den som får en kommentar, som skyndsamt skall kolla dess innehåll noch ta bort den, om den strider mot vad vår tryckfrihetslagstiftning tillåter?

I dag är det nio år sedan min chef, kommunchefen Lennart Olofsson, vigde oss här hemma i kretsen av våra närmaste. Peggys son från USA var här också.

I dag har vi därigenom 38+25+9 år som gifta bakom oss, en värdefull erfarenhet inför kommande år.

Tack min älskade Peggy för att du stått ut med mina fel och brister i så här många år.

Förespråkarna för Orions bevarande lovordar boendet främst för dess driftsform, intraprenaden. Jämförelsen med andra särskilda boenden i kommunen är grovt orättvis.

Orion har en engagerad, ansvarskännande och duktig personal. De boende, anhöriga och personalen trivs med boendet. Det finns ingen anledning att betvivla detta.

Men att därför framhålla Orion med sin intraprenad som bättre än övriga kommunala särskilda boende i kommunen är grovt orättvist. Inlägg i frågan har ganska klart visat, att det finns politiker som har den uppfattningen.

Dagens ledare i VK förordar också intraprenadformen före helkommunala särskilda boenden med dess, som VK fastslår, "brister, problem och underskott".

Förvånande i det här ärendet, tycker jag, är att man inte i stället för att oroa sig över en förlorad intraprenad visar intresse och oro över att förlora åtta platser i särskilt boende.

Tror man att den alltmer ökande andelen äldre i befolkningen och det på grund därav ökade behovet av särskilda boenden för alltid har upphört?

När jag skriver detta, gör jag det inte bara med stöd av "gamla meriter", d.v.s. egna erfarenheter från arbete inom kommunens äldreomsorg. Mina uppdrag som god man och förvaltare har de senaste åren gett mig viss inblick i de helkommunala särskilda boendena. Där har jag bara mött engagerad och ansvarskännande personal, som tveklöst sköter sitt jobb lika bra som om de hade arbetat i intraprenad.

Våran kommunchef, hon i Vännäs alltså, är nog ganska unik för att vara kommunchef.

Vad jag tänker på nu är inte bara det att hon är kvinna, även om andelen kvinnliga kommunchefer ju inte är så stor. Det jag i stället tänker på är hennes öppenhet och tillgänglighet för alla som är intresserade av sin kommunchef. Vi är faktiskt en hel del som är det utan att vara anställda i kommunen.

Vad jag dessutom tänker på är hur hon så frikostigt exponerar sig i de social medierna. Hon låter oss inte bara få ett någorlunda hum om vad hennes arbetsdag fylls med för slags händelser. Utöver det ger hon oss också en bra bild av vad hennes fritid fylls med för aktiviteter.

Allt detta gör det så lätt att betrakta henne som en helt vanlig människa och inte bara som kommunens högst uppsatta befattningshavare

Jag tycker att hon är en god förebild för andra offentligt anställda chefer. De som vi ofta har så lätt att kritisera genom att bl.a. undra över vad de egentligen gör för de höga löner som vi betalar dem.

Åsa Ågren Wikström heter hon förresten, om det nu skulle vara obekant för någon som läser detta.

KD:s tillkortakommande inför de stora och starka Moderaterna, när det gäller skattesänkning för pensionärer, bör tolkas på ett alldeles speciellt sätt.

Vallöften som småpartier ger, partier som aldrig kommer att få egen majoritet, är inte så mycket att bry sig om. Om de dessutom har tillägget "om ekonomin tillåter" är de i princip värdelösa. Även om ekonomin skulle tillåta, så finns det alltid andra frågor som bättre behöver tillgängliga medel.

Vilka de frågorna är bestämmer majoriteten, som i det här fallet Moderaterna med de övriga småpartierna nickande bifall.

De tycker att restaurangnäringen bör få ett stöd i form av sänkt restaurangmoms hellre än att de sämst ställda pensionärerna skall få mer i sina plånböcker.

Jag vet inte säkert, men jag tror att alla partier lovade skattesänkning för pensionärer. Alla partier, inklusive KD, var kanske också för sänkt restaurangmoms.

Ingen tvekan om att de gillade att bli filmade.

Häromåret gjorde vi ett besök i Shipshewana i Indiana, USA, som inte ligger så långt från vårt hus i Michigan

Den staden och dess omgivningar är bl.a. känd för det Amishfolk som bor där. Amishfolket är främst känt för sitt energisnåla och naturnära sätt att leva. Motordrivna fordon förekommer t.ex. inte utan det är hästen som svarar för deras behov av transporter.

De flesta av dem är jordbrukare och att se dem ute på sina åkrar med hästar som drar deras olika redskap är minst sagt ovanligt. Traktorer har de inte. De lever också energisnålt vad gäller nyttjandet av elektricitet. På gårdarna kunde vi se små egna vindkraftverk.

Amishfolket vill inte bli fotograferade. Väl medveten om det, frågade jag några föräldrar till de glada barnen, om jag ändå kunde få filma dem. Och när de sa sig inte ha något emot det, tog jag den här korta videosnutten.

Att barnen gladde sig åt att bli filmade, framgår tydligt av filmen. Lägg märke till deras enkla och uniforma klädsel. Deras liksom de vuxnas kläder var hemsydda. Männen hade jeans, som alla saknade märken. Där sågs alltså inga av de internationella jeansmärkena.

(Jag ber om överseende för att jag publicerar filmen än en gång i detta mdium.)