Häromdagen besökte vi en mycket fin kyrka en bit härifrån. På ett sätt kändes den mer äkta än den stora och vitt om i världen kända Sagrada Familia i Barcelona.

Kyrkan heter Senyora Vinyet och föreföll ha någon slags koppling till sjöfarten. Om det är så, har jag ännu inte utforskat.

Av de bilder jag tog av och inne ikyrkan väljer jag att visa bilden av den lilla plantan som växer direkt på kyrkans vägg. Den har av vad jag kan förstå bara några få gram organiskt jodliknande material att växa i.

Vore jag troende, skulle jag kanske se den symboliska kopplingen till den kraft som tron utgör för miljoner människor runt om i Spanien.

Större delen av gårdagen ägnades åt en tågresa till Terragona. Vi kom till sist hem, efter en del smärre äventyrliga och smått lustiga händelser.

Terragona är en stad som ligger i södra delen av Katalonien. Den är huvudstad i i provinsen Katalonien. Staden har ca 150 000 invånare. Den visade sig vara lika charmig som Sitges men inte lika full av turister.

Vi hade hoppats kunna köpa biljetterna i Sitges av en "riktig" människa, men på järnvägsstationen fanns endast ett antal biljettautomater. Det stod turister vid alla av dem som försökte få dem att fungera men ingen lyckades.

Då upptäcker Peggy ett handskrivet meddelande på katalanska (möjligen spanska) och av det kunde vi lista ut att biljetter skulle köpas på tåget. Men ingen frågade efter biljett på tåget till Vilanova!

Från Vilanova blev det ett annat tåg till Terragona. Biljetterna köptes på stationen och resan gick vidare utan problem.

Tågresan hem blev också bekymmersfri, sedan vi på stationen i Terragona på ett för oss ovanligt sätt fann en plats att tillgodose ett behov av både naturlig och högst privat karaktär.

Tågbiljetten gav oss nämligen fritt tillträde till var sitt utedass! "Lokalerna" för ändamålet låg faktiskt utanför stationshuset.

När vi efter ett tågbyte till sist trodde oss vara hemma i Sitges igen och lämnade tåget inträffade dagens "höjdare". Den första stora skylt vi då ser säger nämligen "Sant Vincent de Calders"! Alltå inte Sitges!

Som tur är talar den förste vi möter engelska. Hans uppsyn, när vi frågar honom hur vi nu skall ta oss till Sitges, var "picture worth". Hans svar blev helt kort: "This IS Sitges". Det fick oss förstås att skratta gott alla tre.

Det här inlägget torde inte gillas av alla med anknytning till Katalonien och Barcelona. Jag är beredd på förklaringar och kanske försvar för det jag nu vill kritisera.

I Barcelona besökte vi flera muséer. Det var dock inte alltid så lätt att tillgodogöra sig allt det intressanta som visades. Alla hade texter på vad vi förstår spanska och katalonska. Bara vissa hade också genomgående texter på engelska. Andra återigen hade bara vissa skyltar textade med de tre språken.

Många av de besökta muséerna är av allra högsta klass och självklara mål för åtskilliga turister från hela Europa och även från länder utanför Europa.

Är det fel av oss att förvänta sig att åtminstone de största och internationellt uppmärksammade muséerna också berättar på engelska vad det är som de vill visa?

Även sättet att ta hand om sina barn skiljer sig mellan olika kulturer och tidsepoker. Inget märkligt med det påståendet, antar jag.

Här i Sitges och även i Barcelona har vi dock sett något, som vi båda upplever vara litet märkligt. Både jag som 40-talistpappa och Peggy som 50-talistmamma, märker med förvåning att föräldrar är ute med sina barn mycket sent på natten.

Här menar jag barn från babyåldern och uppåt. Att föräldrar är tillsammans med sina barn så mycket som möjligt och gör dem delaktiga i det mesta som föräldrarna gör är väl OK. Men för oss är det ändå svårt att förstå varför så små barn måste hänga med ut sent på nätterna.

Sover måntro barnen tillsammans med sina föräldrar under siestan och måste de kanske därför hållas vakna så länge?

Efter en ca två timmars promenad beslutade vi oss för att återvända till lägenheten för att laga och lunch.

Det blev en härlig lunch trots sin enkelhet och dess låga pris (!). Betydligt svalare hade det dessbättre hunnit bli på balkongen och nu bara 28,2.

Vi är normalt inte av den "sorten" att vi gillar att ligga och slöa på stranden, men nu bär det i alla fall av dit ändå. Enligt beskrivningen av lägenheten on line tar det bara en (1) minut att gå dit, men jag gissar på en minut och 17 sekunder :-).

40,3 C är litet för varmt för att kunna njuta på balkongen.

Visserligen skiner solen där, men ändå… Nu tar vi en långpromenad och kommer då att få litet svalka från Medelhavet.

Nog är det ändå något speciellt med kyrkor, eftersom de lockar även sådana ogudaktiga personer som jag.

Jag tror inte att vi varit på en enda utlandsresa utan att besöka en eller flera kyrkor där. Vi gör det med stor respekt för den lokalbefolkning som vi ser i kyrkorna liksom för de övriga turister som ser ut att göra det utifrån sin gudstro.

Samtidigt kan jag inte befria mig från tanken att de pengar som behövdes för att bygga och utsmycka kyrkorna säkert hade behövts bättre till de olika ländernas befolkning och deras mera fysiska behov av olika slag.

Nu bor vi bara 100-200 meter från kyrkan på bilden. Den har vi ännu inte besökt men kommer säkert att göra det.

I dag skall vi besöka en annan kyrka, Senyora Vinyet, som ligger en bra bit längre bort. Tips om att göra det har vi fått från en bekant i Vännäs som har både kunskap och erfarenhet av Katalonien.

Tidigare i dag längst ut på en mindre pir längs beachen i Sitges stötte vi på två musikanter som höll på att öva.

Vi satte oss ner och det dröjde inte länge innan vi kom i samspråk med dem. Det visade sig att de båda var från Kuba och att de nu övade en sista gång inför en spelning som de inom någon timme hade på en bröllopsfest.

Musiken förenar och snart satt Peggy där med en av männens gitarrer och spelade med.

Klockan är snart tio på kvällen och vi har just avslutat en god middag på balkongen under en stjärnklar himmel.

Inlägget har inget annat syfte än att göra en och annan frusen Vännäsbo liten avundsjuk.

Nu går vi ut på stan för en långsam promenad och för att skolla skilladen mellan miljonstaden Barcelona och Sitges med sina ca 28 000 invånare. Jag lämnar handskarna och mössan hemma, eftersom det är 22,5 grader ute i kväll.

Efter efter ett par timmars rundvandring och lyckligen installerade i vår lägenhet här i Sitges, ca 35 km från Barcelona, vill vi tacka Josep, vår katalonske vän från Vännäs för hans tips om denna fina lilla stad.

Här känns "gudagott att vara". Solen skiner från en klarblå himmel. Vår lilla lägenhet (som inte är SÅ liten) har "allt" och ligger bara ca 1 minuts promenad från Medelhavets strand. Nu skall vi ut och handla litet nödvändiga matvaror.

I motsats till vad många tycker, gillar vi att handla och laga mat själva och alltså inte inte äta alla mål ute.

Ute blir det förvisso på ett sätt, eftersom lägenheten har en rymlig balkong. Utsikten under måltiderna på balkongen kommer att erbjuda mig en bedårande utsikt. Sämre blir det tyvärr för Peggy, som bara har mig mittemot sig!