Caremas personal

Fortfarande är jag kritisk till privata äldreboenden. Nu lär Umeå kommun ha sagt nej till en förlängning av avtalet med Carema och äldreboendet Skräddaren i Umeå.

Samtalet med verksamhetschefen där, eller vad som nu är hennes titel, Laila Alevik, påminde mig om något jag borde ha tänkt på tidigare.

Kritik riktad mot ett företags ägare eller mot en socialnämnd, när det gäller kommunalt äldreboende, drabbar ofta helt orättvist folket på det som brukar kallas "golvet".

Mitt ärende hade ingenting att göra med frågan om privat eller kommunalt äldreboende utan gällde någonting helt annat.

Man hade just nåtts av kommunens besked att inte förlänga avtalet. Det beslutet drabbar inte bara Carema som företag och dess ägare utan också också och kanske i ännu högre grad de enskilda anställda.

Chefens bekymmer för den närmaste framtiden gick inte att ungå att inse. Avtalet gäller fram till hösten nästa år och nu är hennes primära uppgift att försöka behålla sin personal och förstås även att få dem att prestera så bra som möjligt trots kommunens beslut.

Anställda i kommunala äldreboenden behöver inte riskera att hamna i samma situation som personalen på Skräddaren. Det är alltså inte bara de boende utan också personal som tar vissa risker, om de arbeter eller bor i privata äldreboenden.