Nyvunnen självkännedom

Efter att just ha avslutat ett roligt korrekturläsningsuppdrag, har jag kommit till en mindre hedrande insikt om mig själv. Jag tror mig nämligen ha funnit en tänkbar orsak till att jag gillar just den sortens uppgifter.

Jag hoppas förstås, att jag jag drar en helt felaktig slutsats, men jag kan inte helt befria mig från den. I alla år har jag gillat just korrekturläsning. Jag tror mig även ha haft en naturlig fallenhet för det, eftersom jag alltid "fastnar" när jag läser en text med skriv- eller stavfel i sig. Det samma gäller det som jag ser som ett grammatiskt fel i en text.

Hur det kommer det sig nu att jag alltid gillat detta med att kolla andras texter, har jag nu aningen motvilligt mer och mer börjat förstå. Tänk om det är så illa, att jag av någon osympatisk anledning helt enkelt gillar att hitta fel hos andra!

Särskilt förtjust i det är jag, när jag som tämligen lågutbildad och "olärd" hittar fel hos dem som både är högutbildade och "lärda".

Det skulle inte förvåna mig särskilt mycket, om det bland mina (o-)vänner och bekanta finns de som tycker att min nuvunna självkännedom är helt riktig.

Förmågan att korrekturläsa mina egna texter är dock inte särskilt god och det kanske beror på en annan lika dålig egenskap hos mig, nämligen den att inte kunna se fel hos mig själv.

Himla kul är det som sagt att korrekturläsa texter. Billig är jag också. Anlita mig den som törs!