Så har då Vänsterpartiet fått sin nye partiledare och såvitt jag förstår en mycket bra sådan också. Bäva månde såväl Reinfelt som Socialdemokraterna göra.

I morse såg jag Jonas Sjöstedt i en kort intervju på TV. Han var iförd cowboyhatt och anledningen till det var sannolikt att påminna om den korta tid han bott i New York.

Som tur är så är inte Jonas Sjöstedt lika vilse i politiken som en äkta cowboy skulle vara i New York! För mig kändes cowboyhatten därför litet smålöjlig.

Tänk om USA:s nästa president hade bott i Stockholm några månader och att man därför skulle visa upp honom iförd samedräkt! Nu lär det visserligen bo väldigt många samer i Stockholm, men parallellen med att visa upp Jonas Sjöstedt i cowboyhatt är ändå gångbar.

Här planeras nu för en resa till påsk, men i det här tidiga skedet får resmålet vara "hemligt".

Av en ren tillfällighet stötte jag på Zara Leander, vad hon nu må ha med vår resa att göra kan man ju fråga sig.

Vad gott de skall må de som ligger bakom "blåskallarna", när de märker att VK tydligen inte lyckats stoppa dem än.

Alla vi andra tycker bara att deras påhitt är urlöjligt och väl knappast borde glädja ens upphovsmännen.

Jag syftar, som de flesta nog förstår, på de "Blå siluetternas" meningslösa "bloggande".

Försedd med apotekets fina broddar och kängor med grovt sulmönster var jag ändå nära ramla tre gånger under de första två kilometrarna av dagens promenad.

Väl framme i Vännäsby ramlade jag pladask till marken. Som alla som gör det, steg jag upp så snabbt jag förmådde. Snabbt gav jag mig i väg, möjligen med litet mindre driv i stegen. Ingenting tycktes vara varken stukat eller brutet – möjligen då bortsett från min karskhet och självkänsla. Det ÄR utan tvekan snöpligt att ramla så där.

Föraren av en röd Audi på väg åt Brånshållet hade tydligen sett vad som hände. Han stannade och ropade efter mig med frågan hur det hade gått för mig. "Bara bra, bortsett från att jag föll", blev mitt svar.

Tack du omtänksamme! Jag utgår från att du är en av många andra som följer mina blogginlägg. Gör du inte det, så får alla med en röd Audi ta åt sig av tacket.

Mount Sjostrom in Bran

När jag ser snöberget utanför huset, ställer jag mig själv tre frågor.

Hur många kilo snö har jag använt för att bygga upp snöberget?

Hur många kilokalorier utgör måttet på den mängd energi, som krävts för jobbet.

Vilken sorts energi har nu mitt arbete omvandlats till? Från skoltiden minns jag att energi ju är oförstörbar. När den används, övergår den bara till andra former.

Värmerenergi blev det definitivt av del av det, för svettades gjorde jag minsann. En del har nu övergått till lägesenergi, gissar jag, eftersom i stort alla snö i berget nu har lyfts en högre nivå. Rörelseenergi fanns/finns det visst också något som heter, om jag inte minns alldeles fel. Det mesta av snön flög faktiskt med avsevärd fart till sin nya position.

Just nu har jag "jättemånga" sidöpningar på min blogg enligt statistiken.

Trots det ligger jag bara på 13:e plats bland de mest lästa. Det får mig förstås att undra, hur många sidöppningar de har som ligger i topp på listan.

Det får också än en gång att undra över hur tillförlitlig statistiken egentligen är.

Pendeltådet Vännäs-Umeå fungerar inte heller så bra som många hade förväntat sig.

Det tog visserligen tid för Botniabanan att börja också…

Här kan man läsa VF:s artikel om problemet

Vi har just tittat på ett program med Sverker Olofsson, som på ett väldigt bra sätt tog upp alkoholbruket faror och märkliga utbredning i samhället.

Bra och nödvändigt med den belysning av problemet som gavs i programmet.

Samma sekund som jag publicerade mitt förra inlägg om försenade bussar, kom Peggy hem. Tämligen frustrerad var hon även om hennes berättelse hade en del komiska inslag.

I dag kunde hon åka med samma buss hela vägen från NUS till Brån. Bussen var ca 20 minuter sen redan vid NUS. Bussarna saknar skylt som visar deras destinationer. Bussen blev därför förväxlad med en annan buss som egentligen skulle avgå, när Peggys försenade buss anlände. Några klev på och alla måste fråga chauffören, om det var rätt buss, eftersom den inte var skyltad.

Att bussen var försenad vid NUS kan sannolikt skyllas på väderförhållandena och då även lätt accepteras. Men vad som hände med resan fråm Vasaplan mot Vännäs är litet svårare att acceptera men samtidigt något som man som utomstående och ej berörd måste skratta åt.

Efter en kort färd med Vännäs som mål larmade en av passagerare chauffören och påstod att han körde fel. En liten diskussion dem emellan uppstod men chauffören ville inte utan vidare acceptera påståendet ATT han kört fel. Men sedan fler av passagerarna också var av samma uppfattning som den som först protesterat, började han att sakta backa bussen.

Ytterligare några passagerare gick då fram till chauffören och gav honom sina råd angående färdväg. Backandet avbröts och färden forsatte i den ursprunliga riktningen. Tydligen kunde den vilsne chauffören därmed finna en annan väg mot Vännäs.

Dock passerades inte Sörfors, varför en av passagerarna fick ringa hem och begära hämtning per bil.

Det är naturligtvis lätt att skylla allt detta på den stackars chauffören, lätt men samtidigt fel. Att skylla det hela på väderförhållandena går knappast. Hans arbetsgivare måste ha felat ordentligt när det det gällt att introducera honom i hans arbete.

I dag är det tredje dagen som Peggy är beroende av ett nytt bussbolag och av en ändrad busstidstabell.

Två av dessa dagar kom inte bussen på utsatt tid. Jag hoppas att dagens miss kan ursäktas med det dåliga vädret. Första missen berodde ju på en tjurig och störande medpassagerare.

Våra tankar att använda pendeltåget vilar tills vidare. I dag kan man nämligen i VF läsa om att inte heller tåget håller tiderna.

Snart är det tolv timmar sedan peggy lämnade Brån och nära tre av dessa timmar har hon suttit i eller väntat på bussen. Illa!