Ranelid och Melodifestivalen

Jag kunde väl aldrig tro, att Melodifestivalen skulle locka mig att skriva nogåt i bloggen om den. Men nu har den det i alla fall.

Något urskuldande vill jag först "erkänna" att jag följer programmet huvudsakligen bara för att jag vill tillbringa den tid Peggy är ledig tillsammans med henne. Annars skulle jag nog knappast välja att "offra" tid på att se det. Peggy som både sjunger och musicerar själv har därmed ett mera naturligt intresse av det.

I går såg jag som ytterligare några miljoner svenskar också Ranelids bidrag i programmet. Självklart tyckte även jag att det var av ett mycket annorlunda slag. På morgonen har jag tagit del av ett stort antal nedlåtande kommentarer.

En kvinna sjöng och i bakgrunden läste Ranelid en text av ett tämligen enformigt slag. Det är nu framförallt hans insats som förlöjligas och kommenteras, inte sångerskans.

Enligt min mening skiljde sig inte ranelidsinslaget särskilt mycket från övriga inslag. Mer och mer tycks det numera satsas på allt omkring den tävlande artisten. Jag tänker allt dansande och doande i bakgrunden och alla olika ljuseffekter som finns med i alla inslag. I går hade man t.o.m. ett stort antal levande ljus i bakgrunden.

För mig var Ranelid bara ett annat exempel på en störande bakgrundsaktivitet, som effektivt tog ens koncentration bort från artisten, som i det här fallet nog mera var sångerskan än Ranelid själv.

Vad jag tyckte om inslaget, undrar kanske någon. Det enda jag vill säga om det är att det naturligtvis inget har att hämta i Globen. Däremot kommer det, om det inte redan har gjort det, att vinna första pris vad gäller mediauppmärksamhet.