Moribund

Västerbottens Kuriren tar upp en viktig fråga om personer som dör ensamma på äldreboendena i Umeå.

Det är lätt att vinna sympati för tanken att ingen människa borde behöva göra det. Ingen torde vara av annan uppfattning än att alla borde ha någon vid sin sida under sina sista timmar i livet.

Jag vill ändå tillföra en viktig aspekt i sammanhanget, nämligen den som avser själva döendet som process. Kan man någonsin med säkerhet säga, när en person är döende? Av egen erfarenhet från min tid som föreståndare för ett ålderdomshem vet jag hur omöjligt det är att bedöma den tid som återstår fram till att livet är slut.

Om det var så enkelt att man säkert kunde fastställa att den det gäller bara har några timmar eller upp till ett fåtal dygn kvar i livet, är beslutet om s.k. extra vak lätt att fatta. Ibland kan det sista andetaget förefalla nära i tid men låter ändå vänta på sig i veckor.

Jag väljer mot bakgrund av ovanstående att tro att insättande av extra vak inte är en fråga av ekonomisk karaktär. Den försvåras i stället av det omöjliga i att någorlunda säkert veta, när dödsögonblicket kommer att inträffa.