”Demokratihaveriet” i Vännäs

Eftersom jag som pensionär inte kan låta bli att lägga mig i byaskolefrågan i Vännäs, den här gången liksom för 26 år sedan, vill jag nu utvidga min syn på saken.

Av vad jag erfarit, använder motståndarna till en eventuell nedläggning ord som "demokratihaveri" för att beskriva majoritetens hantering av frågan hittills. Jag kan förstås ana vad de menar med det, men därför inte också förstå hur de tänker.

Jag förstår däremot fullt ut, tror jag i alla fall, deras motiv till ett bevarande av skolorna. I det ingår såväl omtanken om sina barn som omtanken om byarnas fortlevnad. Därutöver finns säkert också andra förståeliga och fullt acceptabla skäl.

Den påstått bristande demokratiska handläggningen av frågan från majoritetens sida, torde vara det som nu verkar uppröra mest. Troligen tycker man, att förslaget till nedläggning skulle ha föregåtts av ett stort antal möten med berörda. "Berörda" skulle då vara föräldrar, barn, lärare, byaföreningar och så förstås och byborna själva.

På de mötena skulle politikerna utan minsta tvekan ha mött ett massivt motstånd. Där hade de också fått en mängd redan kända motargument presenterade för sig. Förslag på andra besparingar hade lika säkert uteblivit.

Ingen politiker torde vilja erkänna det, men möten i sådana här sammanhang ser väldigt "demoktratiska" ut, men är ändå inget annat än ren skendemokrati. Detta gäller förstås bara om politikerna med hjälp av sina tjänstemän både inom ekonomi och verksamhet verkligen har tänkt igenom saken innan ett förslag har formulerats.

Självklart tycker jag att det är både bra och riktigt att berörda nu gör allt för att få politikerna att inse hur "feltänkt" deras förslag om nedläggning är.

Men att samtidigt påstå att ett eventuellt beslut kommer att vara grundat på brister i den demokratiska processen, borde inte komma från människor med lång politisk erfarenhet.