Min väg till socialnämnden

Under mitt grävande i en låda med gamla tidningsurklipp fann jag något som jag nästan har glömt. Nu vill jag berätta om det.

Efter tre år som ledamot i kulturnämnden, tyckte mitt parti (S), att jag borde kunna göra en insats i sociala centralnämnden. Jag nominerades till uppdraget och valdes senare av kommunfullmäktige.

Detta fick en fick en vännäsbybo att överklaga beslutet till länsstyrelsen, sannolikt med stöd av socialchefen som inte gillade mig särskilt mycket. Ingen av dem finns kvar i livet i dag.

Länsstyrelsen fann att min anställning som föreståndare för ålderdomshemmet Vängården innebar att jag var "verkschef" (!) och att jag då inte också kunde vara ledamot i den nämnd under vilket "verket" ifråga låg. Kommunfullmäktiges val av mig upphävdes av det skälet.

En annan vännäsbybo överklagade i sin tur länsstyrelsens beslut till regeringsrätten. Regeringsrätten upphävde  länsstyrelsens beslut, d.v.s. fastslog kommunfullmäktiges beslut om valet av mig. Valet av mig stred vare sig mot lagen om social centralnämnd eller mot kommunallagen. Jag var inte alls att betrakta som en icke valbar verkschef.

Framför mig hade jag därmed 12 år som ledamot i nämnden och dess arbetsutskott. Om jag gjorde någon nytta där, kanske kan diskuteras. Jag minns i vart fall de åren som mycket stimulerande värdefulla tack vare den insikt de gav mig i alla de sociala problem som en kommun hade redan på den tiden.

Hur blev det då med jävsfrågan?, undrar kanske någon. Jag minns faktiskt en enda gång, när jag behövde lämna sammanträden med tanke på jävsproblematiken.