Välfärdsvinsternas försvarare

Nu har jag hört tre av våra riksdagspartier motivera och försvara vinster i välfärden på ett synnerligen tveksamt sätt. Nu senast var det Annie Lööf i partiledardebatten.

Deras huvudargument – utöver det om värdet med konkurrens – låter så här:

Det är OK att tillåta skattebetalda vinster för de företag som bygger t.ex. ett sjuhus. Det beror på att dessa företag ägs av män och att de som jobbar med bygget också är män.

Men det är inte OK att tillåta skattebetalda vinster för dem som sedan skall arbeta på sjukhuset. Det i sin tur beror på att huvuddelen av dessa ju är kvinnor!

Man gör därmed frågan till en genusfråga trots den mycket haltande jämförelsen. De som arbetar på sjukhuset gör ju ingen vinst i egentlig mening. De får ju bara sin lön. De kapitalstarka ägarna gör det däremot.

Utan att kunna redovisa någon statistik vad gäller dessa ägares könstillhörighet, vågar jag ändå påstå att dessa till en klart övervägande del utgörs av män.

Jämförelsen haltar alltså och är lika strålande i sin brist på logik, som det är att jämföra äpplen med päron.

Motståndet mot vinster i välfärden har således inte ett dyft att göra med det ojämlika förhållandet mellan män och kvinnor. Dessvärre är det nog inte bara politiskt aktiva som fått för sig att det ändå är så.