”Lest we forget”

Jag borde nästan skämmas för den här bilden och det jag gjorde när Peggy tog den.

Trots att jag är så totalt emot krig av alla slag, hur motiverade många än kan tycka att de är ibland, är jag väldigt barnsligt intresserad av äkta minnen från krig.

I går besökte vi någonting som kallas "Lest we forget", någonting som årligen finns här här på "The Veteran’s Day". Där visas inte bara krigsmateriel upp. Man t.o.m. leker krig där och spelar då upp en strid mellan tyskar och amerikaner från andra världskriget. Den missade vi och kom när man hade börja riva allt. Tur kanske för en av oss, som inte gillar när det smäller!

Vi hade ett ganska långt samtal med en uniformerad man, en från "laget" med "the bad guys". Att han stred på den sidan, berodde bl.a. på att hans mor härstammade från Tyskland och på att han faktiskt hade läst tyska på universitetet i tre år. Det hela blev litet mera realistiskt eftersom han därmed kunde ropa ut sina order till  soldaterna på tyska.

Han pekade sedan ut en svensk bland "tyskarna", med smeknamnet "the big Bear". Vi pratade med honom en stund också och han var väldigt intresserad av Sverige trots att han bara var tredje generationens svensk.

Väl inne i helikoptern, som använts i Wietnamkriget, tog jag tag i kulsprutan och låtsade skjuta vilt omkring mig. Men när så "piloten" sa: "I thought that Sweden was a piece loving country", fick jag verkligen anledning av skämmas litet. Inte minst därför att jag ju själv också är det, "a piece lover, I mean"…

("Lest" är ett gammalt engelskt ord, som här betyder ungefär "så att inte")