Utan vett att skämmas

Som vanligt saknar jag vet att skämmas…

Bilden av pricktavlan borde jag nog inte visa någon men gör det gärna ändå. Äntligen kom dagen då det blev lamplight med litet prickskjutning hos vår vän, "svensken".

Det var mer än 50 år sedan jag sist avfyrade eldhandvapen och nu fick jag pröva fyra sådana. Av dessa var en en pistol och en annan en revolver. Några sådana har jag aldrig tidigare skjutit med.

Alla vapnen använde caliber 22, även pistolen som var en gammal pistol för prickskjutning. "Kusligast" var dock det fjärde vapnet som var ägarens egen lilla pistol avsedd för självförsvar. Den hade en kaliber som liknande den som våra gamla k-pistar hade, 9 mm var det väl?

Det kusliga med den var just tanken på vad den skulle eller kunde komma att användas till. Dessutom small den den så himla högt att min skotträdda fru valde att flytta mig en bra bit bort från själva skjutningen. Skotten med den skjöts på endast 10 yards avstånd, litet drygt 9 meter men ändå gick det inte att skjuta bättre än vad tavlan visar. Man kan lätt se var de grövsta kulorna träffat.

Än en gang – vapen borde bara användas för prickskjutning och jakt och inte för att döda människor vare sig "lagligt" I krig eller andra i sammanhang.