Bilbytarvånda

Förblir en dröm tills vidare…

Det började redan i våras, tankar på att byta bil alltså. Nu har de hållits undan en tid men en sysslolösdag som denna poppar de upp igen.

De flesta torde ha upplevt samma sak. Faktorer som talar för byte radas upp liksom faktorer som talar emot också gör det. Vanligtvis tror jag att det är mannen i huset som vill byta emedan kvinnan förhåller sig litet mer sval inför idén. Här hemma har vi dessbättre kunnat ventilera frågan på ett föredömligt jämställt sätt.

I våras kunde jag peka på ett antal ”fel” som talade för bilbyte – eller verkstadsbesök. Ett missljud i höger framvagn trodde jag kom från drivknutarna där. Ett tecken på att motorn tar olja var ett annat (fullt normalt vet jag nu). När skulle det vara dags att byta ljuddämpare, var en annan fråga. Väntar vi ytterligare ett år minskar bilen i värde och riskerar kräva dyra verkstadsräkningar, vägdes också in i bilden.

Men å andra sidan – bilen går bra och ser fortfarande snygg ut både inuti och utanpå. Den drar litet bensin och är accelerationssnabb. Den tar oss bekvämt dit vi vill. Och även om den skulle kräva verkstadsåtgårder för en 15 -20 000 den närmaste åren, så är det ju ändå långt mindre än vad ett byte skulle kosta.

Efter att ha fått skriva av mig detta, sitter jag nu lugnt åtminstone fram till nästa vår. Dock återstår ett antal funderingar som…

Är det dags att köpa en mindre bil den här gången? Eller skall det bli den nyaste modellen av Mazda 626, som en oss helst skulle vilja. Skall vi köpa en billigare begagnad bil eller måste det vara en ny, som den andra av oss tycker.

(Inom parentes kan jag berätta att vi sedan i våras haft bilen på verkstad två gånger för en kostand på ca 8 000. Fjädern höger fram var bruten, två hjul behövde nya lager och bromsbeläggen fram behövde bytas.)