Facebook

Ibland undrar jag över varför jag är med bland de många övriga miljoner mäniskor som är med i Facebook.

Många är även de som tycker att Facebook är bara skit och farligt att var med i dessutom.

Jag inser att närvaron där faktiskt kan utgöra en viss risk om man inte tänker sig för. En av riskerna, den minst farliga, är t.ex. att man i andras ögon framstår som rent löjlig i och med de många oväsentligheter man då och då tar upp där.

Graden och karaktären på ”oväsentligheterna” är bara ett uttryck för hur öppen och ”social” man är. Där är vi alla olika och bör kunna accepteras för den olikheten.

Jag för min del ser bara fördelar med att vara med. Finns det något bättre eller åtminstone effektivare sätt att ”hålla koll” på vad ens vänner har för sig? Nu tänker jag faktiskt på riktiga vänner, som ibland ofta är ens släktingar. Jag tycker att det är trevligt att veta var de är och vad de gör ofta illustrerat med bilder.

Kanske är det farligaste med Facebook ändå risken att man låter information via den ersätta telefonsamtal och fysiska besök hos sina vänner. En nära släkting till mig, som f.ö. inte gillar Facebook och andra sociala media, ”skällde” en gång på mig för att jag inte hade berättat en sak för henne. ”Skall man verkligen behöva läsa bloggar och facebooksinlägg för att få veta viktiga saker som händer dig?”, undrade hon. Jag förstår henne och hennes fråga visar kanske ändå var risken med Facebook och andra social media ligger.