”Märk int’ ola”!

Märk int’ ola var en uppmaning som jag ibland fick av min mor. Hela livet har jag ändå fortsatt att göra det.

Jag kan helt inte låta bli att påpeka när någon använder ett ord fel vare sig det är i skrift eller i tal. Jag inser att det inte är särskilt ”väluppfostrat” att göra det. Hon gjorde dock så gott hon kunde, min kära mor.

Inte så sällan visar det sig att det är jag som har fel. Det räcker dock inte för att få mig att sluta med oskicket. Ibland försöker jag men utan att lyckas. Som detta t.ex….

För en tid sedan såg jag en bild i VK med en text som berättade att den som bilden visade hade som uppgift att måla ”knutarna”. Av bilden kunde man dock se att hon var inomhus i färd med att måla i en ”vrå”. Tills vidare fortsätter jag med min uppfattning om var knutar respektive vrår finns.

Utlopp för min iver att märka ord får jag hemma, där jag ibland måste korrigera uttal och annat för den ”Michigander” jag är gift med. Tills vidare tror att hon bara är tacksam för det.